Jag har i många år försökt reda ut det där med kost, diabetes och viktminskning. I våras kom jag och min man överens om att vi ville göra en livsstilsförändring tillsammans. Och den här gången verkar jag ha hittat en hållbar livsstilsförändring.
Jag har många gånger lyckats gå ner i vikt, men sedan gått upp igen kort därefter. Jag har varit restriktiv, struntat i det ibland och periodvis också levt gott med en bra balans mellan mys och förnuft. Ändå har jag aldrig riktigt kunnat komma till ro med huruvida vad och hur jag äter är nyttigt och bra.
I våras kom jag och min man överens om att vi ville göra en livsstilsförändring tillsammans. Vi anlitade en online-coach som anpassade mat och träning efter våra individuella behov och önskemål. Det var ett väldigt bra beslut!
LÄS ÄVEN: HUR FÅR MAN STRUKTUR PÅ TRÄNINGEN?
Jag vill inte gå omkring och vara hungrig
Alla tidigare gånger jag har försökt att gå ner i vikt, ändra vanor och kosthållning, tror jag att jag egentligen inte befann mig på rätt plats i livet. Det finns givetvis aldrig en tidpunkt som passar, men jag tror inte att jag har haft huvudet på det rätta stället. Nu är jag på en bra plats i livet.
Jag har en man, barn och hus. Jag trivs med tillvaron och livet känns bra. Jag har fått mycket kunskap om träning och kosthållning, och vet vad som fungerar för mig. Men det är klart, klyftan mellan teori och praktik kan ofta vara stor. Även om man vet vad som är bra är det inte alltid lika lätt att genomföra det i praktiken.
En av mina utmaningar är att jag starkt ogillar att vara hungrig, och jag behöver också äta regelbundet för att reglera mitt blodsocker. Jag är nästan rädd för att vara hungrig och har svårt för att veta vad som är rätt mängd mat. Därför har det varit väldigt praktiskt för mig att få en skräddarsydd plan där jag vet att jag får det jag behöver. Jag kommer inte att vara och har heller aldrig varit hungrig.
Det kan dock ibland vara svårt att skilja på vad som är fysisk hunger och vilka andra faktorer som kan få dig att vilja äta något. Nu vet jag att jag har ätit tillräckligt och får i mig det jag behöver.
LÄS ÄVEN: DEN ÅRLIGA DIABETESKONTROLLEN UTLÖSER ÅNGEST
Har försökt och misslyckats några gånger
För mig har mat alltid varit en utmaning och jag tror att detta är tätt förknippat med min diabetes. Det har gjort mina tankar kring mat mer komplicerade. De båda har ett nära samband och påverkar varandra. Flera gånger tidigare har jag följt skräddarsydda kostplaner, gått till en dietist och själv försökt hitta den gyllene balansen där det inte finns någon “ja- och nej-mat”. Periodvis har jag lyckats med detta.
Jag minns att jag kastade mig in i ett upplägg som drivs av fitnesscentret. Det var effektivt, jag gick ner flera kilon. I dagsläget inser jag att det inte var ett hälsosamt förhållningssätt till mat, och förstår inte riktigt att det här var något ett fitnesscenter ville syssla med. Det gick ut på att konsumera olika pulver som skulle sätta igång olika processer i kroppen, samt att bara äta fisk, kött, ägg och mager yoghurt under en månad. Det är inte konstigt att jag gick ner i vikt, men det här är inte ett hållbart sätt att leva.
Efter att månaden var över, föll jag tillbaka i gamla vanor. Så vad är annorlunda den här gången?
LÄS ÄVEN: DÅLIG BLODSOCKERKONTROLL UNDER HEKTISKA PERIODER
Det är motiverande att ändra livsstil tillsammans med min man
Jag tror som sagt att var man befinner sig i livet gör att tidpunkten för att påbörja en förändring nu innebär en större chans att den blir permanent. Jag är mamma och har en ännu större motivation att hålla mig i form och äta hälsosamt. Jag vill ha mycket energi och ork att kunna ägna mig åt mitt barn, samtidigt som jag ser hur viktigt det är att vi som föräldrar är förebilder när det gäller mat och aktivitet för våra barn.
Inte minst har det faktum att min man och jag gör det här tillsammans gjort hela processen mycket mer motiverande. Vi stöttar varandra och det är motiverande att se resultaten som vi båda har uppnått.
För min del är jag glad över att ha gått ner några kilon. Men, inte minst, jag har lärt mig ännu mer om kost. Och jag har verkligen lyckats sätta in träningen i ett system där jag har ökat vikterna, satt nya personliga rekord och sett synliga resultat. Jag har även hittat löpglädjen. Jag trodde inte att jag var en löpare, men nu springer jag två gånger i veckan regelbundet. Det har blivit något jag ser fram emot och framför allt tycker jag att den återkommande löpturen på helgerna med min man och 1-åringen i barnvagn är en jättebra aktivitet.
Jag trodde aldrig att jag skulle äga en joggingvagn, eller åtminstone inte att vi skulle bli ett par som sprang en mil på helgerna med joggingvagnen mellan oss. Men så här har det blivit och vi har båda bibehållit de goda vanorna med aktivitet och träning som vi etablerade för flera månader sedan. Nu tror och hoppas jag att detta blir en bestående förändring för oss båda.
LÄS ÄVEN: SJUKHUS KÄNNS SOM HEMMA
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
