… och det var av en sjuksköterska! Man upplever många konstiga saker när det gäller människors kunskap och uppfattning om diabetes, och det här kan mycket väl sägas vara en av dem.
Nyligen hade jag en upplevelse med min diabetes som jag vill dela med dig. Historien är ganska sorglig i sig själv, men för mig blev detta nästan ett ögonblick som i det hela blev en form av galghumor eller tragikomiskt, om man så vill.
Jag var på sjukhuset med min mormor som var allvarligt sjuk och låg på sitt yttersta. I en sådan situation är det svårt att hitta något att le åt, men när allt är så sorgligt och smärtsamt, är det kanske viktigt att kunna se humor där det är möjligt?
I det här läget blev jag av alla saker nekad efterrätt av en sjuksköterska för att jag har diabetes. Jag ska berätta hur detta skedde.
LÄS ÄVEN: Det läggs mycket fokus på vikt under graviditeten
Har du diabetes? Då kan du inte få efterrätt
Vi turades om att sitta hos mormor, men nu var det min tur och jag hade suttit där i många timmar. En sjuksköterska kom in hela tiden för att se till henne och frågade mig också upprepade gånger om det var något jag behövde.
De första gångerna tackade jag nej då det fanns det en kiosk på sjukhuset och jag hade köpt med mig lite därifrån. Men när sjuksköterskan frågade igen under förmiddagen om jag ville ha något, tackade jag ja till lite mat.
Det visade sig att det snart var dags för middag, och det var nästan en hel matsedel han presenterade där jag fick välja fritt. Jag valde då lax med grönsaker, sås och potatis.
Sjuksköterskan sa också att det fanns efterrätt om jag ville ha det. Jag tänkte att jag just nu skulle jag faktiskt njuta av den där efterrätten. Det var då pannacotta. Det låter bra sa jag. Men så hände det lustiga.
Jag vet inte om han har för vana att fråga folk detta, men han sa: ”Ja, men inte om du har diabetes”. Jag trodde att han kanske menade det som ett skämt, så jag svarade ärligt att “Ja, jag har faktiskt diabetes. Typ 1 dessutom”.
Sedan klarade han av att säga att då kunde jag inte få efterrätt, men de hade en ”dia-variant”. Jag tänkte med fasa tillbaka på tiden när jag var på diabetesmöte och det fanns separata efterrätter för oss ”diabetiker”. Dessa smakade inte alls bra. Då svarade jag att jag föredrog att undvara efterrätten.
Efterrätt är ju inte nödvändigt
Om jag ska vara helt ärlig så blev jag ganska häpen. Hade situationen varit annorlunda så hade jag nog tagit upp “kampen” och pratat lite med honom om diabetes, insulin och så vidare. Men på något sätt hade jag inte energin till att göra det såsom läget var. Jag tänkte att det fick gå sin gång den här gången.
Visst, jag håller med om att efterrätt inte är nödvändigt. Jag håller helt med om att jag med diabetes kan tjäna på att skippa efterrätten, men det gäller kanske alla. Det finns förstås många sätt att finna njutning och det behöver inte nödvändigtvis vara med socker. Men det finns en tid och plats för allt. Kanske skulle han ha kunnat unna mig den där efterrätten just den här dagen?
Vad sköterskan lyckligtvis inte visste var att jag strax efteråt gick till kiosken på sjukhuset och köpte en glass som jag njöt av ute i solen, samtidigt som jag tänkte på alla fina minnen och upplevelser jag haft med min kära mormor.
Må du vila i frid och njuta av många goda efterrätter, var du än är.
LÄS ÄVEN: Proverna vid årskontrollen visar tecken på komplikationer! Vad gör man?
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
