Hjälp mig, tvillingarna gallskriker! – Svetten rinner, overallerna skall på, vi skulle ut på en trevlig runda på stan tänkte jag. Jag hetsar och springer runt som en galning i lägenheten. Jag tycker mig ändå ha planerat allting in minsta i detalj, men ändå så blir det så här varje gång vi ska ut genom dörren. Hysteriska skrik, en bebis har fått ny blöja, overall, mössa, ner i vagnen, nästa bebis, ny blöja, oops kaskadkräkning på ingång (ersättningen kom upp igen), jaha nya kläder, ny mössa, overall mm. Samtidigt börjar den andra redan påklädda bebisen skrika, han är nu less på att vänta i vagnen, det är varmt och desto mer han skriker desto varmare blir han. Nu börjar den andra bebisen också skrika för de hetsar och tar efter varandra. Så nu två fullkomligt gallskrikande bebisar.
Jag tänker om jag kör ut dem i trapphuset där det är svalare så kanske de lugnar ned sig istället för i vår varma hall. Nej, nej nu går de upp i falsett i 200 decibel och jag börjar undra om grannarna tror att vi misshandlar våra barn eller undrar varför jag inte reagerar. Det är då jag inser att jag själv står i bara linne och jeans, och det är minus 10 grader ute. De får stå kvar skrikandes i trapphuset, medan jag går in i igen i lägenheten och klär på mig, går på toaletten, packar väskan med blöjor, ersättning, kräkhanddukar och såklart blodsockermätaren.
Efter 20 minuters skrikande kommer vi äntligen ut helt utmattande alla tre. Jag tänker att jag för säkerhetsskull ska ta blodsockret även om jag känner mig helt okej. Mätaren visar 2,7 mmol/l. Och jag känner absolut ingenting, vilket oroar mig och jag får megaångest. Tänk om jag hade svimmat, tänk om jag trillar ihop hemma med barnen och ingen kommer och räddar oss. Tillbaka till nuet. Jaha, letar frenetiskt efter druvsocker och inser att druvsockret självklart är slut eftersom jag åt upp det sist jag var ute igår.
Vad gör jag nu då? Jag kan ju inte lämna tvillingarna på gatan och åka upp till lägenheten för att hämta druvsocker. Bestämmer mig för att snabbt gå till affären runt hörnet och köpa druvsocker. När jag väl kommer ut från affären inser jag snabbt att jag kommer ut med massa grejor (typiskt känningbeteende) – choklad, smoothies, juicer, och massa annat skit, det ser ut som att jag skall hem och hetsäta 🙂
Jaja, jag överlevde också denna gång, blodsockret gick upp igen och har två glada killar som kylt ner sig i vagnen. Den trevliga promenaden på stan kan äntligen börja.
PS: 2 h senare högt bs igen 13,5 mmol/L trots långpromenaden. Tack Diabetesen.
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
