Hej, jag har diabetes!
Och mitt namn är Nina.
Ofta känner jag mig just så här. Att först kommer min diabetes och sen kommer jag. Att jag är en diabetiker mera än en person med diabetes. Men jag har ingenting emot att det är så. Jag har heller ingenting emot att min diabetes styr min vardag, eftersom det gör att jag planerar min vardag väl och känner mig mera trygg på så sätt.
Det står ”diabetes” i min panna
Då jag träffar nya människor, tar det inte länge innan de vet att jag har diabetes. Inte för att jag skulle berätta om det genast, utan för att jag pillar på min insulinpump, mäter blodsocker, tänker högt då jag räknar kolhydrater etc. Eftersom diabetes finns hela tiden i mina tankar och i min vardag, så försöker jag heller inte på något sätt dölja det.
Jag känner att min mission är att vara öppen om min diabetes och på så sätt också motarbeta fördomar mot sjukdomen, speciellt diabetes typ 1. Jag svarar mera än gärna på frågor. Jag visar stolt upp min insulinpump, min kanyl på magen och min CGM med tre veckor gammalt, smutsig tejp. Jag berättar om hur apparaterna fungerar, om hur livsviktiga de är och om varför det är så viktigt att ha full kontroll över blodsockret. Och folk är intresserade, det är min uppfattning.
”Min mormor har också socker”
De flesta känner någon med diabetes. Ofta är det en mormor med ”sockersjuka”, en gammelfaster med ”socker” eller en farfar vars ben amputerades. För att hans diabetes var så allvarlig. Då förklarar jag gärna att typ 1 diabetes är annorlunda än gammelfasterns typ 2 diabetes. Och att om jag inte sköter mig, mäter blodsocker och räknar kolhydrater så finns det risk för följdsjukdomar som skadar mina njurar, ögon och mitt nervsystem.
Det som personer utan diabetes har svårt att förstå är att det är både tungt och svårt att ha diabetes. Det är ofta svårare att förklara. Om sjukdomen som är med dig alla dagar, alla nätter, som du aldrig får en ledig dag från. Inte ens en timme eller en minut. Om den ständiga oron för låga blodsockerden, framtiden och följdsjukdomar. Om att det är svårt att justera insulindoserna enligt vad du äter och det är svårt att förklara hur du mår då ditt blodsocker svajar.
Våga vara öppen
Jag tycker det är viktigt att vi vågar vara öppna om diabetes. För annars kommer dessa fördomar att leva vidare. Jag har varje fall aldrig känt att jag t.ex. på någon arbetsplats skulle ha blivit annorlunda behandlad p.g.a. min diabetes, utan istället tackats för att jag varit öppen och att jag lärt så mycket om sjukdomen till de andra.
Våga du också!
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
