Jag hade länge längtat efter att bli gravid och få barn. I samtal med min läkare blev jag informerad att det skulle bli en graviditet som noga skulle kontrolleras och följas. När jag väl blev med barn fick jag stöd och stöttning från vården. Men framförallt från min blivande man, vänner, familj och kollegor. Stöd och stöttning som var en stor hjälp!
Jag hade ett diabetesteam runt mig hela tiden. Det bestod av diabetesläkare, diabetessköterska, barnmorska och förlossningsläkare. Mitt blodsocker kontrollerades noga. Prov före alla måltider och efter alla måltider – blodsockret skulle ligga perfekt! Detta var något som med tiden blev svårt då hormonpåslaget gjorde sig varse. Mina doser insulin blev tredubblade. Jag var väldigt noga med vad jag åt och när jag åt, och jag fick då perfekta värden! Blodtrycket var också noga kontrollerat. Det kan höjas under graviditeten och hos oss diabetiker är det extra noga att följa då vi har lättare att drabbas av havandeskapsförgiftning.
Mitt jobb är idrottslärare och det blev svårt att helt kontrollera värdena och med en viss stress. Jag blev sen sjukskriven tre månader in i graviditeten. Jag vilade mig i form, tog promenader, kontrollerade blodsocker och åt bra. Lätt hanterligt och jag mådde bra och fick det bekräftat av hela teamet.
LÄS ÄVEN: Detta är graviditetsdiabetes
Mycket positivt att vara gravid som diabetiker
Tiden gick och jag blev större och större. Likaså pojken som det visade sig vara efter ett av många tillväxtsultraljud. Det är något som är mycket positivt med att vara gravid som diabetiker är att man får se pyret växa många gånger. Tillväxten låg på +25% och skulle jag gå fulltid så skulle han kommit ut med en vikt på cirka 4,5–5kg. Mitt blodsocker låg bra! Något högre blodtryck men inget som skulle vara oroande.
I slutet av min graviditet, jag hade tre veckor kvar, fick jag enormt ont i magen och började spy. Jag var inte så orolig men det gjorde fruktansvärt ont. Vi tog kontakt med sjukhuset och de ville att vi skulle åka in. Vi som åkt till Dalarna för att fira midsommar fick avsluta vårt firande efter ett snabbt beslutet att åka till SöS där jag hade mitt team.
Tack vare min envise man kom vi snabbt till BB och efter blodprov, smärtlindring och uppkopplat CTG (hjärtfrekvensen) visade det sig att jag hade drabbats av HEELP-syndrom. Svår havandeskapsförgiftning. Sonen var lite orolig i magen men mådde trots omständigheterna bra. Dessvärre svävade jag mellan liv och död. Kroppens organ hade börjat sluta fungera. Man kan lättare få havandeskapsförgiftning som diabetiker. HEELP-syndrom är dock ovanligt. Jag hade dessutom genom min svullnad i hela kroppen drabbats av ansiktsförlamning, något som kontrollerades noga så det inte skulle var en propp eller blödning i hjärnan.
LÄS ÄVEN: Att vara gravid med diabetes typ-1
Evigt tacksam
Jag förlöstes med akut kejsarsnitt och på tre minuter var han ute. Sen hamnade jag på intensiven i 36 timmar. Jag tillfrisknade med hjälp av mediciner och kontroller men framförallt med kärlek från min man och vår son.
Vi lever nu ett underbart familjeliv, 3,5 år senare!
Jag är evigt tacksam för att jag lever och kan inte tacka min man tillräckligt nog.
Tack för din envishet, kärlek och mod, att du alltid är vid min sida.
Min historia är något som förhoppningsvis inte många får uppleva. Jag kan dock bekräfta att alla med diabetes som blir gravida får noga vägledning, kontrolleras med hjälp av specialmödravård och ett diabetesteam. Att hålla blodsockret på rätt nivå är a och o, låt dig kontrolleras och ta stöttning då blir det något lättare. Att man får havandeskapsförgiftning kan hända med det händer långt ifrån alla.
Tillsammans är man starkare!
LÄS ÄVEN: Nybliven pappa med diabetes typ 1
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
