Det är en fråga jag har fått många gånger. Svaret brukar oftast bli ”Förmodligen, men det är ju svårt att veta”. På senare år har jag ändå funderat varför det faktiskt blev så att hälsa, mat och diabetes blev en så stor del av mitt liv så att konturerna av var det ena slutar och det andra börjar är svårt att urskilja.
Hittills har jag kommit fram till att det inte är främst mathållningen och sjukdomen i sig som har bidragit till yrkesvalet utan hur jag genom barn- och tonåren fick utstå väldigt många olika experiment av egentligen välvilliga personer som jag nu i backspegeln, inser var helt förödande för min diabetes och hälsa.
Trots ett bra omhändertagande på sjukhuset blev livet utanför barnkliniken på Växjö centrallasarett jobbigt. Först ut var att jag skulle bli vegan och jag fick åka iväg till Lilly Johanssons hälsohem (en av 70- och 80-talets stora hälsokostprofiler). Mjölken och köttet var den största boven och alltså orsaken till min DM1. Jag blev förstås varken bättre eller frisk av att sluta dricka mjölk eller äta kött. Nästa steg var att jag skulle dricka bönskalste på morgonen, blåbärsbladste på kvällen och gå på zonterapi. Allt i syfte att stimulera bukspottskörtelns funktioner.
Jag ska inte trötta ut er med alla hemmagjorda kurer som anhöriga omkring mig, kloka personer därav många med långa akademiska studier, gav mina föräldrar (läs mamma) som också omsatte dem från det att jag var 11 år.
Det var periodvis väldigt jobbigt men jag höll det inom mig. Men sedan kom anorexian.
Jag kom ur anorexian. Och jag började efter några år att läsa till dietist, tog examen och kom sedan att verka inom kommunikation inom mat, hälsa och vård. Vilken lycka och så meningsfullt! Jag brinner idag för att göra vetenskap begripligt för alla och jag reagerar instinktivt på självutnämnda experters så kallade kostråd för jag vet hur mycket skada de gör. Det kommer jag att fortsätta med för det behövs! Idag lever vi en värld där budskapen för olika kostråd florerar med en variation på 180 grader. Jag klandrar ingen för att man tycker att det är svårt att veta vad som gäller. Men till alla som är frågande inför det som skrivs så önskar jag er möjligheterna att ta del av det som är genomgånget av många olika forskare i många olika länder. Dessa råd går inte 180 grader utan de är tvärtom väldigt samstämmiga även om man i olika länder betonar olika saker tack vare matkulturen. Kostråden i Sverige (eller egentligen Norden) bygger på den mest aktuella forskningen om mat och hälsa i världen och har även WHO till grund. Som bas för Nordiska Näringsrekommendationer har fler olika kommittéer samverkat där gruppmedlemmarna har fått utstå utredning kring eventuellt jäv. Man har gått igenom tusentals forskningsstudier och sammanfattningsvis säger de detta:
- Ät mat som ger långsam blodsockerstegring, det vill säga hela frukter och rotfrukter, baljväxter, bröd och spannmål med hela korn.
- Ät minimalt med mat som höjer blodsockret snabbt: Juice, vitt bröd, saft, läsk, potatismos, godis, kakor mm.
- Fokusera mer på vilket slags fett du äter än mängden fett. Bra fett är omättat fett som finns i fet fisk, oljor, nötter och avokado.
- Minska på saltet och det röda köttet och charken.
- Ät mer fisk och skaldjur.
- Ät 5 portioner grönt och frukt om dagen.
Avslutningsvis finns det alltid anledning att påminna om att aktiv muskelmassa gör att insulinkänsligheten ökar. Så att gå ut och gå med hunden, oavsett om man har någon eller inte är bland det viktigaste som finns för god hälsa. Och en hund behöver gå ut och gå flera gånger om dagen, det gör människor med. 🙂
Läs gärna mer på Socialstyrelsens sida och på Livsmedelsverkets.
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
