För de flesta är en löprunda det enklaste man kan ta sig för när det gäller träning, på med träningskläder och löparskor och sedan ut i spåret. Krävs ingen koll på öppettider utan bara på med skorna och ge sig iväg. Jag älskar löpning, jag andas löpning och jag lever för löpning.
För en sådan som mig är det inte riktigt så enkelt, jag ska berätta varför:
Vaknar på morgonen. Tar ett blodsocker som visar på det fantastiska värdet 4,6. Blir glad i hela kroppen. Perfekt blodsockerstart, perfekt för att orka springa bra senare ikväll. Hade ett blodsocker på 2,6 igår kväll och var orolig att jag skulle råka ut för en rekyl under natten men jag lyckades mota bort rekylen med mat och en extra dutt insulin. Känner mig som en vinnare hela förmiddagen. Både för det perfekta värdet och för att jag lyckades dölja hypon för övriga familjen, vill inte att de ska vara oroliga under natten och inte våga sova ordentligt. Särskilt min sambo blir orolig. Själv är jag ganska osäker på att jag är odödlig.
Ska springa ett viktigt lopp på lördag och en distans jag aldrig tidigare sprungit, en halvmara. Jag har som plan att inte överstiga 15 i blodsocker fram till dess.
Förmiddagen går galant. Före lunchen ligger blodsockret på 5,9 och jag är redo att plocka fram vinnarpokalen. Det går ju fantastiskt bra. Efter lunchen kommer rekylen eller för lite insulin till maten, 17,2 i blodsocker. Känner mig värdelös. Tänker att det här inte är bra varken för uppladdning av loppet på lördag eller inför kvällens formtoppning inför det. Blir också stressad över att jag blir stressad, då stress höjer blodsockret.
Jag är trött och seg större delen av eftermiddagen. Kroppen känns som om den går i sirap. Tar en extra dutt insulin och tar tydligen lite för mycket. När jag cyklar hem från jobbet på eftermiddagen så har jag svårt att fokusera på vägen och känner mig kallsvettig. Fattar inte då att det är blodsockret men lyckas ändå ta mig hem i ett stycke.
Har haft diabetes så länge att jag förlorat känslan för låga blodsocker. Lyckas ändå hemma ta ett värde och är nere på 2,1. Tanken slår mig att jag borde koppla in en sensor igen, jag har ju till och med fått en egen cgm på grund av mina svåra hypon. Klarat mig bra utan några år tack vare mina tre ö-cellstransplantationer men nu är jag tyvärr tillbaka på ruta ett. Det har varit en sådan fantastisk frihet att slippa oroa sig, slippa vara en belastning för sin familj när jag fick tillbaka känslan för låga blodsocker. Det höll i 5 år.
Sambon säger åt mig att ta något att äta. Irritationen stiger och jag blir som en trotsig 2-åring trots mina 41 år varav 32 år som diabetiker, för jag gillar inte att äta för tätt inpå ett träningspass och jag gillar inte att bli åtsagd att äta, precis som att jag inte förstår det själv. Ja, ibland gör jag ju förstås inte det. Jag gillar inte att diabetesen ska bestämma om jag ska äta eller inte, för i ärlighetens namn så gillar jag vissa dagar inte min diabetes alls.
Inser samtidigt att ett blodsocker på 2,1 inte är ett blodsocker man kan springa intervaller på. Min puls är hög och jag är allt utom redo för löpträning.
Äter trots mina trotsiga tankar en banan och tar druvsocker. Jag får upp sockret till 6,9 vilket är ett bra värde för löpning där pulsen ska upp maximalt. Vid högpulsträning stiger nämligen mitt blodsocker litegrann än om jag tränar något lågintensivt då mitt blodsocker istället kan sjunka redan under själva träningspasset.
Är påverkad av det låga blodsockret under träningspasset och presterar ganska dåligt i mitt tycke. Ligger dock bra i blodsocker under kvällen, stiger och ligger runt 9. Vilket är okej. Äter lite extra mellanmål innan läggdags, mest för sambons skull. Undrar hur ofta jag ätit rent psykologiskt? Vi brukar skoja och säga att ”den här smörgåsen är för mig och den andra för sambons nattsömn”.
Sovdags och blodsocker vid 22-tiden visar på 11,0 och både jag och familjen kan förhoppningsvis sova en hel natt utan stök.
Somnar gott och imorgon väntar en ny dag med nya blodsocker.
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
