Stockholm marathon! Smaka på det namnet! Känns det jobbigt, besvärligt och något du aldrig skulle klara av? För tre år sedan tänkte jag exakt så! Du som läste mitt förra inlägg vet emellertid att jag gick ned med 15 kg på några månader mycket tack vare att jag korrigerade min diet en aning och började löpträna regelbundet. Jag som alltid gillat lagsporter förr och som bara trott att löpträning är enformigt och trist!
I fjol sprang jag loppet för första gången och ni som var med kommer ihåg känslan! Kallt, blåsigt och efter en timmes löpning började det regna ordentligt – sista milen var det spöregn! Ingen kul upplevelse direkt! Efter målgången sa jag “aldrig mer ett maraton”! I år stod jag där på Östermalms IP igen med startnumret på min löpartröja!
Den här gången var vädret perfekt! Soligt men ganska svalt och det fina vädret lockade ut en stor mängd åskådare. Vilken skillnad mot för i fjol! Publiken var fantastisk och peppade alla löpare till att orka lite extra! Många hade skyltar med uppmuntrande ord och en i publiken hade skrivit “Pain is temporary! Pride is forever!” Texten satt perfekt och summerar väldigt bra hur man som löpare tänker när värken är som värst i vader, lår och kropp.
Har man dessutom en sjukdom som diabetes typ 1 är det extra mödosamt. Det är inte enkelt att genomföra ett maratonlopp för någon men särskilt inte för en diabetiker! Kommer värmen och ansträngningen att göra att jag drabbas av många känningar och kommer jag till och med att få insulinkoma mitt i folkvimlet? Hur mycket druvsocker behöver jag ha med mig och kommer jag överhuvudtaget att få upp blodsockret under sådana förhållanden som ett maraton innebär? Frågorna är många och inte lätta att besvara eftersom sjukdomen beter sig så olika från en diabetiker till en annan.
CGM – perfekt vid fysisk aktivitet
En månad innan loppet hade jag fått en CGM-enhet av min diabetessjuksköterska. Hon gick med på att skriva ut en efter en del funderingar kring min “låga ålder”. Tydligen prioriteras äldre personer än mig. En jättebra fördel med CGM är att kunna se trender och agera förebyggande. Utifrån min tidigare erfarenhet av hur min kropp reagerar på insulin och vad CGM-enheten visar kan jag direkt på plats bestämma hur mycket druvsocker jag eventuellt behöver ta för att korrigera lågt blodsocker. Ett värde på 6,0 mmol/l är vad jag eftersträvar, för då kan jag prestera och må så bra som möjligt vid fysisk aktivitet, vilket som sagt är helt individuellt från person till person.
Men lyssna nu alla som får skriva ut hjälpmedel: “Alla diabetiker som idrottar aktivt bör självklart prioriteras att få del av CGM!”
Så här efter att ha genomfört årets maraton kan jag bara konstatera att jag nog aldrig hade klarat av att genomföra loppet utan den! Det var en helt annan grej att springa så långt i den sol och värme som rådde i år jämfört med i regnet året innan. Vid flera tillfällen under loppet blev jag tack vare mätsystemet varse om att jag låg på ett värde mellan 3,0 och 4,0 mmol/l som jag inte hade haft koll på annars, och vid en sådan ansträngning som en mara innebär så hade jag enkelt och snabbt kunnat tappa omdömet att ta mina medhavda dextrosol. Nu kunde jag genomföra hela loppet och hade även stenkoll på när och om jag behövde konsumera de bananer, kanelbullar, energy bars, sportdryck etc som serverades längs loppet av arrangörerna.
Jag är otroligt tacksam att jag fick min sjukdom under en tid där behandlingen är så pass utvecklad och där forskningen fortsätter medföra att effektivare medicin tas fram och bra hjälpmedel utvecklas. Tack vare det kan många av oss diabetiker se till att det är vi som styr sjukdomen istället för att det är sjukdomen som styr oss!
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
