De värsta känningarna, enligt mig, är känningar före maten. Oavsett om det är i jobb-, sociala- eller privata sammanhang så är det lika frustrerande.
Finns det något värre än känning före fredagsmiddagen? En trevlig fredag, handlat god mat, förberett maten – italiensk råbiff på ekologisk kalv köpt hos slaktaren med riven parmesan och friterad kapris, öppnat en god flaska Barolo. Nyinköpta helgblommor, känslan inför helgen är optimal, tvillingarna somnat.
Så plötsligt börjar man känna det. Darrningarna, skakningarna, svagheten i kroppen, obehaget, yrseln, hjärtat slår fort, Framförallt så galet störigt nu när jag sett fram emot middagen och att jag tvingas äta något innan maten för att få upp blodsockret!
Nä, typiskt, typiskt när planen var så bra från början. De värsta känningarna, enligt mig, är känningar före maten, oavsett om det är i jobb-, sociala- eller privata sammanhang så är det lika frustrerande och framförallt så jädrans irriterande begränsande varje gång.
Måste äta innan jag äter
Och jag vet att det inte finns några snabba kolhydrater i maten så ingen ide att börja njuta av den. Jaha, börja leta frenetiskt i kylen efter snabba kolhydrater för att snabbt få bort obehagskänslorna och så att fredagskänslan kan infinna sig igen.
En gammal juice, bara 0,3 dl kvar, räcker inte långt. Hittar några torra russin som jag slänger i mig. Maken tittar på mig frågande, varför jag hysteriskt börjar leta i skafferiet nu när den optimala middagen står på bordet. Och jag skriker “Men jag har ju en känning nu!”.
Tittar på cgm-mätaren och ser 2 pilar neråt och 2,5 mmol/L, blir lika konfunderad som sist jag tittade då stod ju 11,9 mmol/L – vad hände..? Diabetes i ett nötskal!!!
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
