Läskigt, nödvändigt och alldeles underbart! Ja, så kändes det i mitten av april när Linn var på simträning på egen hand för första gången. Att släppa taget på land när vi har tillgång till kontinuerlig glukosmätning (CGM) är en sak men att släppa taget när hon simmar har varit en helt annan sak. Linn känner nämligen inte sina låga blodsockervärden i tid vilket gör att hon snabbt kan utveckla en allvarlig känning i form av kramper och medvetslöshet, se tidigare blogginlägg.
Läskigt
Ja, det kändes faktiskt läskigt. Den känns fortfarande lite läskigt. Men de känslorna måste jag som mamma jobba med. Att våga släppa taget. Jag kan inte säga att jag är rädd men jag är medveten om att Linn kan bli medvetslös och börja krampa i vattnet. Jag är medveten om hur snabbt Linns blodsocker kan sjunka – hur osannolikt snabbt det kan gå, framför allt vid intensiv fysisk aktivitet.
Konsekvenserna kan bli förödande när man får lågt blodsocker på fel ställe. Jag har sett Linn krampa och vara medvetslös – flera gånger. Jag vänjer mig aldrig! Det har aldrig hänt i bassängen, tack och lov. Jag har dock plockat upp henne med ett blodsocker under 2 mmol/l efter att hon från en längd till en annan började simma som en ål. Hennes blick var helt tom och hon var helt oförstående när hon inte fick fortsätta att simma.
Jag inser riskerna och vet hur snabbt det kan gå – men gör omgivningen det?
Nödvändigt
Nödvändigt – absolut! Linn fyllde 13 år i februari. Hon vill som vilken tonåring som helst frigöra sig från oss föräldrar. Tonåren är som bekant den period i livet då individen ska utveckla självständighet och finna en egen identitet. Helt naturligt och sunt!
Tidigare kollade jag Linns blodsocker och fattade beslut snabbare än ljusets hastighet. Det var så Linn ville ha det. Hon ville inte missa en sekund av träningen. Hon ville inte missa en enda meter simning. Linn fokuserade på simningen och jag var hennes vikarierande bukspottkörtel kan man säga. Jag (eller Linns pappa) var alltid med på simträningarna. Antalet timmar som jag har suttit vid bassängkanten är ofantligt många. Jag känner tacksamhet över att jag har haft den möjligheten så att Linn har kunnat ägna sig åt det hon älskar mest av allt.
Men nu är det nya tider. När vi hade bestämt att vi skulle avveckla mig började jag successivt ge Linn mer och mer ansvar och nu kollar hon blodsockret och fattar de flesta beslut själv. Ibland fyller hon på med kolhydrater för att undvika ett lågt blodsocker och ibland tar hon en liten dos insulin för att undvika ett högt blodsocker. Hon är ansvarsfull och gör det bra för det mesta!
Alldeles underbart
Det känns alldeles underbart att Linn dels har förmågan att tänka analytiskt och dels har ett bra minne! Egenskaper som underlättar diabetesbehandlingen. Det känns också alldeles underbart att hon har kompisar som är nyfikna och vill lära sig mer om hennes diabetes. Jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är för det! Innan jag släppte taget såg jag till att kompisarna samt tränarna fick mer information om diabetes typ 1 i allmänhet och hur Linn kan te sig i synnerhet och inte minst hur de bör agera i ett akutläge. Kunskap de kommer ha nytta av hela livet. Och nu finns de där som ett skyddsnät om Linns blodsocker blir så lågt att hon inte klarar att fatta egna kloka beslut. Vid bassängen finns också en ”Akutlapp” så alla vet vad som gäller om det som inte får hända, händer…
När är det då dags att släppa taget? Oerhört individuellt skulle jag vilja påstå. Jag litade till min magkänsla. Men innan jag var redo att släppa taget ville jag att de runt omkring Linn verkligen förstod vad som kan hända, varför det kan hända och hur de ska agera om det händer. Ibland kan kunskap vara skrämmande men jag väljer alltid att berätta naket om vår verklighet. Jag tror nämligen att kunskap ger trygghet.
Tack för att du tog dig tiden att läsa mitt inlägg!
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
