Att få barn är en gåva! En del kan ta det för givet. När man med diabetes kämpat sig igenom en jobbig graviditet och förlossning som kunde kostat oss livet så ser man saker och ting från annat håll.
När förlossningen var klar vaknade jag ur narkosen och tittade upp, frågade ”Var är han?”. Allt hade gått så fort. Där var han nära, nära mitt bröst. Min man fanns också där och jag var lugn. Vi hade blivit föräldrar, lite tidigare än beräknat. Lite för snabbt och utanför min plan om hur det skulle gå till. Jag var sjuk och kördes vidare till intensiven. Vi fick stanna på sjukhuset i en vecka.
Ansiktsförlamningen försvann efter en månad, blodtrycket var högt men på väg ner, blodvärdet var väldigt lågt men på uppgång, och påfyllning av magnesium och många, många andra undersökningar och mediciner gjorde mig tillslut frisk efter uppseglad preeklampsi (havandeskapsförgiftning) och som blev HEELP-syndrom. Vi fortsatte sedan vårt livsäventyr hemma; friska och tillsammans som familj.
Tänk efter innan du frågar
Som liten lekte man ”hur många barn får jag när jag blir stor”-leken med stenar. Redan då pratade man om att man ville ha två barn, en kille och en tjej. Andra kanske fantiserade om tio. Man kastade och kastade. Alla eller inga.
Frågan kommer om när man ska skaffa barn och hur många barn man SKA ha. Ett naturlig steg i mänsklig utveckling och många vill ha barn. Men tänk först innan du frågar. Vad vill du veta och vilket svar är du nöjd över att få? Tänk en gång till; kan de man frågar få barn/fler barn, kan den man frågar må dåligt av att man frågar? Hur väl känner man personerna man frågar?
De flesta menar ju inget illa. Men när man går i tankar kring att skaffa barn eller inte, eller skaffa fler så känns det extra mycket då man inte vet hur utgången blir. Kan jag bli med barn? Blir det fler missfall? Kommer jag med diabetes orka en graviditet? Kommer jag med diabetes orka att med att reglera min diabetes och räcka till två barn?
LÄS ÄVEN: Detta är graviditetsdiabetes
Några garantier finns inte
Att vilja och kunna är två helt olika saker. Viljan och drömmen om ett barn kan vara otroligt STOR. Har man ett barn och den viljan kommer krypande att man vill ha syskon till sitt barn så är det ju inget konstigt. Att ha två barn är ju så en familj ser ut, eller? Det är nästan mer av en norm.
Att kunna få barn/fler barn vet man aldrig förrän man är där. Ägget har blivit befruktat, fastnat, växer, sparkar och så småningom och lyckligtvis kommer ut. Förhoppningsvis med tio fingrar och tio tår.
Några garantier för en lyckad och lycklig graviditet finns inte. I en egen bubbla låter man ett gemensamt beslut i intimitet, skapa nytt liv. Den osäkra vägen vill man behålla i hemlighet tills att man i säkrare tid kan pusta ut och tro på trippande små tår. Låt bulan få visas och lyssna först innan du frågar.
LÄS ÄVEN: Att vara gravid med diabetes typ 1
Alt är rätt om det känns rätt
Vem har rätt att genom fråga, döma och säga att man ska ha barn eller fler barn och helst inom ett visst spann? Inga eller fyra barn, allt är rätt om det känns rätt.
Sättet andra ser på hur saker och ting ska eller bör vara, gör många både tveksamma och stressade. Att vara lycklig vare sig med eller utan barn tror jag ska vara större än något annat.
När jag kastar mina stenar och det stannar EN sten i mina händer. Det är jag riktigt lycklig. Jag bevarar och skyddar min sten med gyllene glans, min guldklimp!
LÄS ÄVEN: Nybliven pappa med diabetes typ-1
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
