När jag ville åka på språkresa som femtonåring blev min mamma nervös och kallsvettig av bara tanken. Men diabetes skulle inte begränsa mig, alt handlar om bra planering. Det var dags att börja lita på mig själv.
När diagnosen diabetes typ 1 ofrivilligt trängde sig på i min kropp var jag knappt fem år fyllda. Mamma och pappa lovade varandra och mig då innerligt och hederligt att diabetes typ 1 aldrig skulle få ta övertaget i vårt liv. Diabetes skulle inte begränsa mig, och om det uppstod begränsning skulle vi göra det yttersta för att hitta alla genvägar som fanns.
När jag var femton år sa jag mitt önskemål som mamma och pappa nog innerligt hoppades att jag hade glömt. Mina två äldre syskon hade fått åka på språkresa, så jag sa – visst är det min tur nu? Ingenting skulle få begränsa. Min diabetes handlar om planering och nu blev det dags att starta planeringsprocessen med tre veckor i Spanien för att lära mig spanska.
LÄS MER: Jag ville bara vara en normal tonåring
Planering blev viktigt för en trygg språkresa
Mamma blev kallsvettig av bara tanken, försökte spela cool men jag genomskådade henne ganska direkt. Något jag kanske inte ville erkänna var att jag nog var lika nervös som mamma. Hemma var jag och mamma ett starkt team. Vi hjälptes åt med alla diabetesbeslut och kamperade ihop. I Spanien skulle jag stå för besluten själv i tre veckor.
En trygghet etablerades när en kompis, som också har typ 1-diabetes, visade sig intresserad av att få komma med på språkresan. Att vara två med diabetes kändes bättre för alla. Nu var resan bokad och klar. Vi bokade även ett möte med ledaren som skulle med. Kunskap är makt och med mer informationsspridning om diabetes typ 1 skulle resultatet bli en tryggare resa.
LÄS MER: Därför anordnar jag en resa för diabetesföräldrar
Utvecklade mig mycket
Dagen D var äntligen här och det var dags att resa iväg. Och visst uppstod det hinder på vägen under språkresan ibland. Vi mötte på okunskap, annorlunda matupplevelser som ibland inte föll i smaken, och avbrott i mina trygga diabetesrutiner – men oj vad jag utvecklades som person under resans gång!
Jag lärde mig hantera min diabetes i det varma klimatet, balansera blodsocker och ta ansvar för att alla viktiga saker var med under utflykter. Att automatiskt ”tvingas” ta det helt egna ansvaret var en viktig process och att få förståelse för sjukdomen gör det lättare att hantera situationer som uppkommer. Det var dock en oerhörd trygghet att dela rum med min kompis som också har diabetes. Att någon vet är en trygghet och kunskap är makt när det handlar om diabetes.
Resan blev för min del ett fantastiskt minne, men också ett bevis på att jag kunde mer än vad jag trodde. Det var dags att börja lita på mig själv, helt enkelt en knuff i rätt riktning!
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
