Sommaren är underbar på många sätt såklart och jag skulle aldrig klara mig utan dessa månader av värme och solsken. Men för en diabetiker kan det också vara krävande och man kan stöta på diverse oönskade komplikationer.
Nu börjar vädret vända och det känns som att försommaren är i sin fulla blom. Om ett par månader sitter majoriteten av människorna i storstaden i en park och klunkar rosé vin eller på en klippa någonstans i skärgården och dricker öl med skivad lime i. Sommaren är underbar på många sätt såklart och jag skulle aldrig klara mig utan dessa månader av värme och solsken. Men för en diabetiker kan det också vara krävande och man kan stöta på diverse oönskade komplikationer.
Till exempel: Ni vet den här känslan av att nästan somna till av den heta sommarvärmen? Ibland har jag svårt att särskilja den från känslan av att få ett blodsockerfall och ska jag vara helt ärlig så glömmer jag ibland bort att ta med mig blodsockermätaren i allt ståhej med badbyxor, picknickkorgar och tilltugg som ska med till stranden eller klipporna.
Kanske finns det något psykologiskt bakom detta? Är sommaren och vår törst efter solsken övervägande eller dominant över rädslan för låga Bs-värden?
LÄS ÄVEN: Föraning en midsommarnatt
Mer ansvarslös under sommaren?
Förra sommaren var jag ute i skärgården och jag kände mig som en helt ny människa, som en fridfull fågel som flyger över öar och hav i fastande solsken (inte bokstavligt). Inte tänkte jag på att äta ordentligt och att räkna kolhydrater i samband med insulinintag till min måltid, bestående en kall sallad med ett stort glas vatten på bryggan i solskenet. Plötsligt går solen ned och när jag reser mig känner jag hur det snurrar till i huvudet och jag fryser. Jag skyndar mig upp mot huset där jag hade lämnat min blodsockermätare och insulinpennor. Jag tar ett blodsockerprov och mätaren visar 2.3, snabbt som fan stoppar jag i mig lite choklad och dricker några klunkar apelsinjuice.
Men frågan är? Blir jag mer ansvarslös och vårdslös under dessa tre månader? Ja kanske det! Jag kanske är präglad och påverkad av en slags idyllisk bild från barnsben av dagar på stranden, brännboll i parken och oändliga lekar i solen då dagen aldrig tycktes ta slut! När jag ser tillbaka på hur min diabetes har utvecklats med åren så var mitt blodsockervärde också mer stabilt när jag var yngre. Och nej jag vill inte bli vuxen eller vara vuxen alla dagar om året!
Den här sommaren ska jag ha en sån där mackapär som varnar när blodsockret är på väg ner. Jag hoppas på en skön sommar utan känningar och med mycket sol och bad.
LÄS ÄVEN: Diabetes på sommaren
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
