Kom igen… erkänn, var inte blyga.
Vi har alla gjort det åtminstone en gång sedan vår ”debut”.
Ok, jag börjar då.
– Jag har nog revolterat ett 20 tal gånger sedan jag fick diabetesen i 24 års present och är inne i en jättestor sådan just nu. Den har pågått i några månader. Men det har nog med att göra att jag är deprimerad pga utmattningssyndrom.
Vad är revolt? Ni kanske kallar det något annat, men jag fastnade för just detta uttryck.
… Det är när j a g (och säkert fler med mig) totalt lessnar på att vara diabetiker, jag vill vara normal! Frisk!
Så vad gör jag då? Jo, jag struntar i mina mediciner, ”glömmer” bort att jag behöver insulin dagligen och gömmer blodsockermätaren längst ner i strumplådan!!
Så, borta! Jag är ”normal”!!
Ahh, vilken härlig känsla!!
Det är revolt för mig.
Och så går det några dagar…
Hela min kropp och knopp protesterar mot vad jag har för mig.
I bakhuvudet vet jag att mina värden är skyhöga och att det kommer ta veckor eller månader att rätta till allt igen…
Så jag kryper till korset, letar fram mätaren under alla strumporna, tar fram penna och nålar och fyller dosetten igen.
… En parantes; Jag ska erkänna att jag varit brutalt ärlig gentemot sjukvården gällande detta, eftersom mina värden ofta är uppåt väggarna och inte blir det bättre av revolter hela tiden. Så mycken bassning har det blivit…
För att avrunda min syndabekännelse…
Jag har börjat bättra mig igen, tar mina mediciner morgon och middag. Men insulinet har jag svårt att börja ta som jag ska, det låser sig i huvudet, och jag revolterar. Igen.
Sedan så svajar aptiten fortfarande rejält och jag är glad de dagar jag lyckas äta ett mål mat, men jag kämpar på, för mig själv, för de mina.
Det är som det är och jag vet att det endast är mitt ansvar att sköta om mig själv, jag är inte ute efter skäll eller medlidande. Jag är ute efter att berätta hur det är. För jag vet lika mycket som er, hur man förskönar och förbättrar allt inför världen, men inte jag, jag berättar ärligt om hur JAG hanterar och lever med min T2.
Oj, nu blev jag visst lite moraltantig… Sorry.
…
Nå?
Hur många revolter har ni gjort?
Jo, jag struntar i mina mediciner, ”glömmer” bort att jag behöver insulin dagligen och gömmer blodsockermätaren längst ner i strumplådan!!
Läs fler inlägg av Smulan Stålgärde:
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
