Annonssamarbete med Diamyd Medical och deras kliniska studie DIAGNODE-2
Jag stirrar på de bleka, sterila väggarna och sedan på personen framför mig. Situationen känns overklig. En obehagligt isande och kliande blixt sprider sig djupt inuti mitt huvud. Du har säkert känt det själv. Den svidande känslan som uppstår när något hänt som är omöjligt att få ogjort. Kanske när ett förhållande är över, någon i din närhet gått bort eller den gången du satt i knipan som du trodde skulle förstöra ditt liv.
Jag minns, som liten, att jag hade en mardröm om att jag hamnade i fängelse. Drömmen och känslan av att bli inspärrad var otroligt hemsk. Nu var samma känsla tillbaka, men verklig. Nu skulle jag bli tillbakahållen och fängslad, av och i min egen kropp. Rummet som jag satt i hade från början redan känts för litet, och nu upplevde jag att väggarna drog ihop sig ännu mer. Jag hade precis fått veta att jag fått diabetes.
Att få beskedet om en allvarlig sjukdom, med informationen att du aldrig kommer bli frisk är extremt tungt. Jag har insett att många människor har svårt att hantera en sådan situation. Jag vet inte själv hur jag hade reagerat om jag inte, ett år tidigare, hade slutfört min examinering i Biomedicin med inriktning mot fysisk träning.
Kunskap kring sjukdomen, kroppen och kost gjorde att jag tog beslutet att leva fullt ut med målet att aldrig låta sjukdomen hålla mig tillbaka. För att klara detta krävs en rejäl dos struktur och engagemang.
Men allt det här med att motivera mig själv i vardagen och ständigt hålla uppsikt över insulindoser och blodsockernivåer är en bagatell jämfört med känslan som slog med all kraft över mig som nybliven pappa. Vad skulle hända om jag skulle vara ensam med min dotter och kollapsa?
Många nätter har jag vaknat av att min sambo stoppat in socker i munnen på mig. Hon har funnits vid min sida och hört alarmet tjuta, en livsavgörande varning för att mitt blodsocker är för lågt. Jag vaknar nämligen inte själv de flesta gånger.
Vad skulle hända om jag skulle vara själv med min dotter och hamna i koma? Sjukdomsbeskedet jag fick i det klaustrofobiska rummet var svårt, när föräldraskapet kom fördjupades insikten om vad typ 1-diabetes egentligen innebär. Det är en sak att vara drabbad själv. När det blev tydligt att sjukdomen också påverkar familjen, då blev det ännu tyngre.
Om det finns en enda chans till att jag får tillbaka, bara en liten del av min egen insulinproduktion, skulle det vara en enorm lättnad i min vardag. Kanske kommer en dag det genombrott som får oss diabetiker att leva våra liv under ännu mera frihet. Forskningen visar hela tiden på framsteg inom alla olika segment i samhället och jag hoppas verkligen att även Diabetesforskningen fortsätter gå framåt!
Innan jag sticker ut och tränar måste jag:
- Testa mitt blodsocker och hoppas att gårdagskvällens måltid och insulindos gjorde att jag vaknar på rätt nivå.
- Justera hur mycket insulin min pump utsöndrar innan och under kommande jogg. Annars riskerar jag att bli låg och svimma under löpturen.
- Om jag väljer att äta innan joggen, måste det vara med god marginal så jag inte råkat ta för mycket insulin och kollapsar i skogen under min träning.
- Givetvis väga min mat för att räkna ut kolhydratsinnehållet.
- ALLTID ha med något sockerrikt som jag kan äta under turen om jag märker att blodsockret dyker ner. Vissa träningspass har jag ätit en bra bit över vad jag gjort av med i kalorimängd.
- Hela passet med jämna mellanrum kolla blodsockerkurvan via en app som är kopplad till en sändare på min mage.
- Efter passet alltid ta hänsyn till att insulinkänsligheten är förändrad och att jag inte kan ta samma dos insulin som om jag inte hade tränat.
Jag vet också att jag när som helst kan tvingas att skjuta upp träningen eller avbryta ett pass om det är något som inte stämmer. Tänk vad lycklig jag hade varit om det BARA varit jobbigt att ta på mig skorna, som innan jag blev sjuk…
Läs mer
Robert Svensson är en känd bloggare här på Livet och Diabetes och i detta inlägg inbjuden av läkemedelsbolaget Diamyd Medical i ett annonssamarbete.
Just nu söks deltagare till en klinisk studie i Fas II. Har du nyligen fått typ 1-diabetes och är mellan 12 och 24 år kan du vara med i läkemedelsstudien DIAGNODE-2 och undersöka om den egna insulinproduktionen går att bevara eller förbättra.
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
