I år var det dags för mitt 12:e Göteborgsvarv. Inte ett enda utan diabetes. När jag fick diabetes 2005 hade jag anmält mig till Göteborgsvarvet och det var första gången jag skulle springa.
Jag visste inte hur krångligt det skulle bli att springa med diabetes.
Sköterskorna på diabetesmottagningen hade ingen direkt erfarenhet av idrott och diabetes men dom såg till att jag fick träffa Peter Adolfsson som jobbade med barn och diabetes och var väldigt bra på kombinationen diabetes och idrott (nu forskare vid Göteborgs universitet och överläkare vid Hallands sjukhus). Jag fick massa tips och råd. Jag var lite uppgiven ett tag men efter att fått prata med Peter kom hoppet och jag började ”forska” på egen hand. Vad hände om man tog så här mycket insulin och sprang? Vad händer om man äter en banan innan träningspasset? Hur balanserar jag kolhydrater och insulin till träningen? Jag testade och testade. Tyvärr blev jag förkyld strax innan Göteborgsvarvet det året och kunde inte springa.
Men jag fortsatte med löpträningen och mätte och justerade med insulin och kolhydrater. Väntade 2h innan passen och såg vad som hände. Fram och tillbaka tills jag hittade något som fungerade någorlunda.
Mina första Göteborgsvarv blev oftast så att jag absolut inte ville bli låg under loppet och riskera att få bryta så jag la mig ofta lite högre. Sen stress på det och ingen cgm så dom första loppen slutade ofta på över 17mmol/L. Det var ingen höjdare och jag mådde inte bra av det höga blodsockret och kunde inte prestera som jag ville. Men runt kom jag ju.
Några år senare fick jag testa cgm! Vilken lyx! Det förändrade allt. Då fick jag låna cgm:n inför mina olika lopp. Det var snällt. Jag var verkligen superglad över den, den hjälpte mig väldigt mycket. Jag såg hur blodsockret påverkades av olika faktorer och vad som hände under tävling, och jag slapp lägga mig så högt i blodsocker under loppen utan vågade sänka det och istället fylla på med kolhydrater när det började gå nedåt.
12 Göteborgsvarv och blodsockerkurvorna under dessa har sett väldigt olika ut. Det där med att lära sig sitt blodsocker vet jag inte om det fungerar. Man utsätts ofta av överraskningar som t ex att blodsockret rasar precis innan start eller skjuter i höjden strax innan. Men idag kan jag oftast hantera det på ett bra sätt. Jag har lärt mig att tålamod är viktigt. Att analysera och fundera på hur denna insulindosen kommer påverka mig om 1h eller om jag inte ska ta en extra mugg sportdryck för att få upp ett sjunkande blodsocker.
Jag tänker Göteborgsvarvet i 3 kategorier:
- Min kondition/prestation. Hur snabb är jag? Skulle jag tränat mer? Var konditionen bra?
- Skador. Fick jag ont nånstans? Vart fick jag ont? Har jag gjort min prehab?
- Diabetesen. Hur såg kurvan ut? Känning? För hög? Lagom insulin innan/under/efter?
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
