2017 var jag med om en händelse som visade mig att det lönar sig att ställa krav på min egen hälsa. För det är trots allt jag som måste behandla min diabetes, därför lönar det sig att ta striden.
Jag skulle vilja dela denna upplevelse med dig. Vid den aktuella tidpunkten hade jag en pump med kontinuerlig blodsockermätare som gjorde att jag kunde se vad mitt blodsocker var och som stängdes av innan mitt blodsocker sjönk alltför lågt. Men så hade jag oturen att få en skada på den här pumpen, vilket gjorde att jag behövde en ny.
Vid den här tidpunkten var inte pumpen som jag hade sedan tidigare ett av de alternativ jag kunde välja mellan. Att pumputrustningen var på anbud innebär att Helse Norge ingår avtal med en leverantör som skulle vara förstavalet vid utdelning av till exempel pumpar.
För mig var den pump som de kunde erbjuda då inte ett alternativ. För det första så stängs den inte av vid lågt blodsocker. Det hade varit min räddning för att våga sova en hel natt utan att behöva oroa mig för att få insulinkänning. För det andra kändes det väldigt osäkert att behöva byta ut den pump som jag var van vid och trygg med och som hade de tillbehör som jag kände att jag behövde.
Så på grund av det erbjudandet bestämde diabetesläkaren att jag inte skulle få pumpen som jag hade sedan tidigare. Svaret jag fick var: På grund av ekonomi och avtal måste sjukhuset följa de avtal som har ingåtts. Jag blev helt förstörd av det beskedet.
LÄS ÄVEN: Att släppa taget för att ge mer frihet
Bakom sjukdomen finns en människa
Jag blev vansinnig! Jag frågade diabetesläkaren om han tyckte att det var rätt att jag inte skulle kunna sova om nätterna igen, efter att jag vågat sova utan att vara rädd för att få insulinkänning? Diabetesläkaren menade att det inte skulle vara något problem.
Inte ett problem? Hur kunde en diabetesläkare UTAN diabetes sitta och ha synpunkter på hur jag upplevde det? Jag antar att jag inte levererade de siffror som läkaren förväntade sig och var ett ”avvikande värde” i diabetesläkarens patientstatistik! Det kändes som att det var mitt straff.
LÄS ÄVEN: Byter du nål varje dag? Räknar alla kolhydrater?
Bästa direktör
Jag tog saken i egna händer och satte mig att skriva ett mejl till sjukhusdirektören, som jag inledde med ”Bästa direktör”.
Jag skrev om vilka erfarenheter jag haft av den här pumpen och hur den har hjälpt mig. Vidare berättade jag hur det kändes at få en ny pump från en annan leverantör. Jag skrev också om hur jag uppfattade diabetesläkaren och hur jag upplevt honom under flera år. Jag hänvisade också till att jag som patient har rätt att få utrustning som är anpassad för mig. Detta hade jag kollat upp.
Bästa Elisabeth
Dagen efter fick jag svar från självaste sjukhusdirektören. Han började med samma mening som jag hade inlett med: ”Bästa Elisabeth”.
I mejlet från honom fick jag även veta att han skulle ta upp detta med sitt team, och att han inte såg någon anledning till varför jag inte skulle få den pump som jag var van vid.
LÄS ÄVEN: I dag gråter jag
Ge inte upp, ställ krav för din egen hälsas skull!
Så ringde min diabetesläkare och berättade att han hade sett mejlet jag skickade till sjukhusdirektören och att han kände att vi inte kunde gå vidare med vår relation som patient och läkare. Det var helt OK för mig. Så vi önskade varandra ett halvhjärtat lycka till i fortsättning, och så: klick – han lade på!
Efter det fick jag OK på samma pump som jag var van vid, ny diabetesläkare och diabetessjuksköterska. Jag har nu fått sjukvårdspersonal som såg människan bakom sjukdomen.
Mitt råd är att om du blir påprackad något som känns så, så stå på dig med dina krav. För man får ställa krav för den egna hälsans skull! Ge inte upp, sök hjälp och stå på er folks! Jag hejar på er!
LÄS ÄVEN: Det är aldrig för sent att lära sig något nytt
Läs om våra Accu-Chek-produkter här
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
