Jag är i god fysisk form, men inte så van vid at vandra långa sträckor på fjället. Det blev en lärorik tur ock något av en aha-upplevelse!
För några månader sedan lade vi en lite ovanlig sommar till handlingarna. Resor till varmare breddgrader, semester i storstäder och andra planer generellt var sådant som de flesta av oss fick välja bort. Och vi måste begränsa våra sociala kontakter så mycket som möjligt.
Med den pågående pandemin och de osäkra prognoserna som ges för närvarande är det inte lätt att säga hur vi kommer att kunna resa och röra oss under semestermånaderna framöver. Vem vet hur sommaren kommer att se ut nästa år?
En aha-upplevelse!
På grund av den rådande situationen verkade det som om väldigt många i år istället tillbringade semestern till de norska fjällen, inklusive mig själv. Det gav mig en del nya erfarenheter som jag inte väntat mig. Speciellt när det gäller att reglera blodsockret under långa fjällturer.
LÄS ÄVEN: Därför har jag alltid med mig extra diabetesutrustning
Krävande tur
Tillsammans med några kamrater bestämde vi oss för att vandra Besseggen i somras. Jag har sett tusentals bilder av den vackra utsikten på Instagram och i andra sociala medier. Jag är inte särskilt förtjust i långa fjällturer och friluftsliv. Men detta verkade vara en tur som var värd att uppleva. Föga anade jag då hur lång och krävande turen faktiskt var. Och inte minst hur ofta man måste fylla på med mat för att hålla blodsockret på en jämn nivå.
Anledningen till att jag inte är så förtjust i friluftsliv i största allmänhet är lite tudelad. Jag får anstränga mig för att hitta glädjen i denna typ av aktivitet. Helt enkelt för att jag redan lägger mycket tid på att träna och hålla mig i form. Jag gillar träningsrutiner och får lite ångest av att testa nya saker – till exempel en fjälltur.
Förutom det är diabetes den andra anledningen till att friluftsliv inte riktigt är min grej. Jag är alltid rädd för att tappa kontrollen över blodsockret. Och jag är extremt orolig att jag ska åka få en rejäl insulinkänning mitt under turen.
När jag går med ett kompisgäng får jag lätt känslan av att jag ”förstör” rytmen för de andra om vi måste stanna för att jag behöver fylla på med näring. Jag trodde att jag hade tillräckligt mycket näring med mig på den aktuella turen över Besseggen. Men det skulle visa sig vara mycket mer obehagligt än så.
LÄS ÄVEN: Brutit en ny barriär med öppenhet om diabetes
Ätstörningarna har satt sina spår
Jag har tidigare kämpat med ätstörningar och har därför en ansträngd relation till mat och träning. Därför hade jag inför turen skapat en mental lista över hur mycket näring och mat som jag ”fick” inta. Jag vet ju att på en sådan tur behöver kroppen kontinuerligt fyllas på med energi för att man ska orka. Men alla som har kämpat med olika grader av ätstörningar vet att det är mycket svårare att genomföra i praktiken.
Problemet blev också större eftersom jag inte var medveten om hur lång turen var. Jag hade satt vanliga insulindoser innan vi började vandra. Jag hade ingen aning om hur kroppen och blodsockret skulle reagera på den långa fjällturen i brant terräng och monotont tempo.
LÄS ÄVEN: Att våga chansa, och kanske få ett bättre liv?
Tuff resa
Det dröjde inte länge innan jag förstod att detta var en tur som inte skulle vara avklarad på 2 timmar. Och den var mycket mer fysiskt krävande än jag hade trott. Jag skulle säga att jag är långt över genomsnittet för befolkningen när det gäller fysisk form. Men här var även jag tvungen att stanna upp och andas ordentligt några gånger upp för backen. Speciellt med tanke på att jag inte är van vid att gå mycket i fjällen.
Utöver detta förstod jag snabbt att det var otroligt dumt att sätta den vanliga dosen långtidsverkande insulin innan vi börja vandra. Denna verkade nämligen mycket snabbare och mycket kraftigare, med tanke på att jag höll på med en ganska krävande aktivitet i närmare 6 timmar i sträck.
Jag var tvungen att sluta tänka på hur många kalorier det var i maten jag åt (något jag ägnar alltför mycket tanke till vardags), och bara hiva i mig det jag hittade om jag skulle ta mig ner från toppen igen. Dessvärre tog jag slut innan maten jag hade med mig gjorde det, och som jag gett mig själv tillåtelse att äta. Lyckligtvis hade jag bra kompisar med mig som hade mer än tillräckligt med sig i sina ryggsäckar.
LÄS ÄVEN: Fjällvett – Trygg fjälltur
Många lärdomar
När det gäller utsikten över eggen och turen i allmänhet fanns det inget att klaga på. Men mitt blodsocker och tankarna på att inte äta för mycket förstörde en del av intrycket av det som skulle vara en bra upplevelse. Ändå fick jag otroligt många lärdomar ur ett diabetesperspektiv genom att tänka tillbaka.
För det första lärde jag mig hur enkelt det är att underskatta en sådan tur på fjället, för att jag hade hört om så många som gått samma tur. Jag hade inte ätit tillräckligt mycket inför turen. Och jag hade heller inte med mig tillnärmelsevis så mycket som jag behövde för att ta mig igenom hela dagen. Insulinet verkade också otroligt mycket kraftigare än jag hade trott.
I efterhand borde jag helt enkelt ha struntat i att ta långtidsverkande insulin den dagen, och istället bara nöjt mig med korttidsverkande till de olika måltider jag åt. Eller bara acceptera att man måste ligga lite högre på sådana turer, för att ha en säkerhetsmarginal som känns mer bekväm än att hela tiden balansera på gränsen till en känning.
Kort sagt, detta är den lärdom jag tar med mig för liknande turer i framtiden. Oavsett om det är liknande turer till våren eller under sommaren som kommer, eller om jag ska iväg på skidtur eller andra friluftsaktiviteter under hösten och vintern.
Det är något helt annat att röra sig ute i naturen än att springa på ett platt löpband med behaglig dämpning på ett gym. Både kroppen och diabetesen beter sig på ett helt annat sätt. Om jag skulle ha gå den där turen igen, skulle jag ta med mig att det nästan inte finns något som heter ”för mycket mat” under en så lång etapp.
LÄS MER OM VÅRA PRODUKTER på Accu-chek.se
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
