Det här inlägget är ett lite mer otraditionellt inlägg från min sida. Ett inlägg där jag varken ger tips, råd eller delar med mig av mina erfarenheter. Däremot innehåller det mina tankar om alla oss som dagligen kämpar med diabetes som en ”apa på ryggen”. Vi som både älskar och hatar vår sjukdom. Vi är alla vardagshjältar i våra liv, och vi förtjänar att hyllas.
Vi som har diabetes vet nämligen mycket väl att det inte är någon lek att ha en sådan sjukdom. Det är ingen sjukdom som man bara har vissa tider på dygnet, utan en börda som vi bär på 24/7. Vi kan inte logga ut ett tag för att vi är trötta på vår diabetes. Vi kan inte bara tänka att ”idag ska det bli en bra dag för mitt blodsocker och min diabetes”.
Vi kan inte räkna med att en dag då vi ska göra något spännande kommer att bli perfekt. Som någon som inte har diabetes. En dag då du har planerat in många roliga aktiviteter tillsammans med vänner och bekanta kan snabbt förstöras av att blodsockret sticker iväg uppåt eller neråt. Ett blodsocker som har bestämt sig för att den här dagen inte ska bli en dag då livet bara flyter på för dig. Trots att förutsättningarna såg ut att finnas där.
Den kroniska bördan
Bekymren kan slå rot i oss och bli lika kroniska som själva sjukdomen. Ständiga bekymmer och tankar om vad blodsocker är. Hur det kommer att vara om en timme? Eller vad konsekvensen av de senaste månadernas långtidsblodsocker kommer att bli? Tankar om komplikationer, senskador och andra tilläggssjukdomar som kan uppstå tillsammans med den vi redan har. Är det så konstigt att vi blir trötta ibland? Trötta på våra egna tankar?
För mig är det en självklarhet att vi behöver ta en andningspaus ibland. Att saker och ting inte går lika snabbt i vardagen för oss med diabetes som för friska personer. Vi behöver ofta lite extra tid. Tid att tillåta oss att känna oro, mäta blodsockret eller sätta insulin. VI behöver tid för återhämtning. För att samla oss efter en känning eller bara tid att tänka på nästa måltid och insulindos. Vi har trots allt diabetes. Denna kroniska börda.
Vi är många som både älskar och hatar att vi har diabetes. Att älska att ha diabetes är paradoxalt. Men mitt i allt det jobbiga med sjukdomen har vi åtminstone fått bra kännedom om oss själva. Det kan vara något att värdesätta om du letar efter någon ljuspunkt. Å andra sidan är det väl ingen som skulle ha valt en vardag med sjukdomen istället för en vardag utan den.
”Det kunde ha varit värre”
Trots alla som vi har träffat som svarar oss att ”det kunde ha varit värre” när vi berättar att vi har diabetes. Det kunde det säkert. Men för oss som lever med detta dygnet runt känns det inte så. Det känns som att vi anstränger oss till det yttersta varje dag, varje sekund för att nå våra behandlingsmål. Så sett kunde det inte ha varit värre. Det sliter på att anstränga sig till det yttersta varje dag.
De här orden riktar sig till dig som gör ditt yttersta. Som gör så gott du kan. Som inte har en perfekt reglerad diabetes. Men som stiger upp varje dag och gör det bästa av situationen. Du som mäter blodsockret, sätter insulin, försöker och misslyckas. Du som får en känning när det är allt annat än optimalt. Som fyller på med kolhydrater och kämpar dig tillbaka. Du som vet att samma sak kan upprepas i morgon. Eller bli värre eller rent av mycket enklare och bättre. Du är en hjälte!
En hyllning till dig!
Du är en hjälte i ditt eget liv och för din egen sjukdom. Tänk på hur illa det kunde ha gått för dig, din diabetes och din hälsa om du inte hade gjort ditt bästa. Du behöver få höra det. Du som känner dig trött på, less och utmattad av din diabetes. Du som har kontroll över din diabetes. Du är bra på det du gör. Och ingen är bättre än du på att reglera din diabetes!
Detta är en hyllning till dig som kämpar dig igenom varje dag med den här kroniska sjukdomen. En hyllning som du förtjänar. Du är en hjälte och din diabetes tackar dig för det!
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.