Diabetes typ 1 är en stor del av mitt liv. Jag har levt med sjukdomen i 23 år, och vet vad den kan ställa till med, hur mycket den kan påverka livet. För det gör den, diabetes påverkar mitt liv i allra högsta grad. Men diabetes är inte mitt liv.
Jag känner mig inte i första hand som en diabetiker. I första hand är jag Maria. Hon som är kollega, vän, syster, dotter, flickvän, glad motionär, bokmal, djurälskare. Bland mycket, mycket annat. En ganska trevlig prick – om jag får säga det själv – som råkar ha diabetes typ 1.
Med rätt tekniska hjälpmedel, god läkarvård, stöttande nära och kära och en positiv attityd till diabetes typ 1, kommer man långt. Så långt att man faktiskt kan fokusera på annat än diabetes hela tiden. Det är min erfarenhet. Det har faktiskt hänt sig att jag har ”glömt” att jag har diabetes typ 1 i sammanhang när jag har besökt en annan läkare än min diabetesläkare, och svarat ”nej” på frågan om jag tar någon medicin. Hoppsan. Insulinet, som kontinuerligt pumpas in i min kropp tjugofyra timmar om dygnet och som jag doserar vid varje måltid, är visst en medicin. Hur kunde jag glömma det?
Jo, antagligen för att diabetes typ 1 är någonting så naturligt för mig. Att injicera insulin är som att borsta tänderna för en frisk person. Att mäta blodsockret är som att knyta skorna före man går ut. Det är ingenting jag tänker speciellt mycket på efter 23 år med sjukdomen. Det är sånt som ska göras, helt enkelt. En naturlig del av mitt liv.
LÄS MER: Är det svårare att vara spontan när man har diabetes?
Sjukdomen är inte mitt liv
Jag skulle inte sträcka mig så långt som till att säga att diabetes typ 1 är en livsstil. Diabetes typ 1 är en sjukdom, en ofrivilligt påtvingad sådan, och den är ingenting jag själv skulle välja att ha, om jag hade någon valmöjlighet. Däremot anser jag inte att sjukdomen är mitt liv. Den får hänga med i mitt liv, där jag dikterar villkoren. Jag gör det allra mesta, och om det är någonting jag verkligen vill göra, ser jag till att försöka göra verklighet av det.
Jag får anpassa mig efter min diabetes och göra mitt bästa för att må så bra som möjligt, men jag vågar ändå påstå att diabetes inte är livet, utan en del av det. En större eller mindre del, beroende på olika orsaker och omständigheter, men likväl bara en del.
LÄS MER: Anna Sjöberg 48 år – en T1D med drivkraft att förenkla livet med diabetes
Läs om våra Accu-Chek-produkter här
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
