Jag har haft diabetes typ 1 i mer än 30 år av mitt liv. Tre decennier av blodsockersvängningar, perfektionism och tvångstankar, oro och utanförskap, utöver allt annat som vi ställs inför i livet. Kanske är det också dags att du klappar dig själv på axeln för allt arbete du lägger ner.
De senaste åren har jag fått uppleva hur mycket diabetes påverkar ett redan trasigt psyke. Ett fluktuerande blodsocker kan få saker att pendla från 0 till 100 under en dag. Tankarna som snurrar på kvällen, det låga blodsockret, och den efterföljande sömnbristen som påverkar blodsockret nästa dag. Det ständiga drivkraften att vara en ”duktig flicka” adderar stress och gör att blodsockret blir högt.
Lägg till detta dödsfall i den nära familjen, en separation, några nära döden-upplevelser, och att göra det läskigaste jag någonsin har gjort – att flytta till ett eget boende. Allt detta sammantaget kan fresta på.
LÄS ÄVEN: Ensam för första gången i livet
Otroligt trött av livet med diabetes
Det är mycket som kommer upp till ytan när livet är kaotiskt. Trauman från barndomen i form av sjukhusbesök (det VAR läskigare på sjukhusen förr), anklagelser om att äta för mycket och inte hålla vikten. Och att ständigt ställas inför en ”domare” som ska avgöra om du får leva eller dö.
Ja, så kändes det tidigt 90-tal. Jag kan inte minnas att jag någonsin fick positiv feedback och lovord för att jag jobbat hårt, inte ens mitt i skrämselpropagandan och utanförskapet som följde av att ha en diagnos som ingen förstod.
Så sitter man här då, nästan 40 år gammal. Efter att ha försökt och misslyckats sedan 1991 utan att riktigt nå hela vägen upp. Man blir lite av en perfektionist och får kanske lite tvångstankar ovanpå alltsammans.
Efter 31 år med diabetes blir man otroligt trött. Trött på ett sätt som inte kan beskrivas med ord. Kroppen är helt dränerad på energi, och psyket har åkt berg- och dalbana stora delar av livet på grund av diabetes och saker man också upplever utan diabetes under ett liv.
LÄS ÄVEN: Det hårda jobbet bakom ett perfekt långtidsblodsocker
Tacka dig själv för arbetet du lägger ner
Med detta, något kaotiska inlägget vill jag att du – ja, du som gör jobbet som betacellerna skulle ha gjort; stanna upp lite, andas och sätt dig själv i första rummet.
Ingen kommer att tacka för jobbet du gör, ingen annan än du själv.
LÄS ÄVEN: Mitt första möte med diabetes typ 1
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
