Älskade sommar. Hemska sommar. Mysiga sommar. Jobbiga sommar. Fantastiska sommar. Fruktansvärda sommar.
Jag älskar sommaren. Jag älskar värmen, att bada och mysiga sommarkvällar i solnedgången. Samtidigt ogillar jag sommaren för jag avskyr det kaos som oftast blir med blodsockret. Den hopplöshet att hålla det i schack som det ofta blir och den konstanta oron att insulinet ska bli för varmt. Jag avskyr att många känner att de inte vill gå i korta kläder eller bikini för att inte visa pumpen, sensorn eller ärren efter nålarna. Jag är så kluven, jag vet inte om jag ska jubla för sommaren eller drömma om hösten.
För er som läser detta och som själva inte upplevt en sommar med typ 1 diabetes ska jag försöka förklara lite av det som kan hända. Hos vissa av oss blir blodsockret bara högt högt högt, kanske för att insulinet råkat bli för varmt och därmed förlorat effekt men oftast av anledningar kroppen själv hittar på och som vi inte förstår. Andra av oss får det tvärt om. Låg låg låg låg låg hela tiden, hur mycket hen än äter. Kanske för att kroppen tar så mycket energi för att hålla sig sval, kanske (återigen) av anledningar som vi inte vet vad det är. För några, däribland mig, växlar dessa dagarna. Ibland känns mitt blodsocker segt och drygt, det bara stannar på höga världen och går inte ner hur mycket jag än tycker att jag trycker på och vissa dagar går jag med flaskan med sockrad saft i högsta hugg hela dagen för att försöka rädda dipparna i tid.
Det blir en sådan konstig känsla, för lika mycket som en bara vill njuta av sommaren vill en bara skrika åt den. Jag försöker dock för allt jag har att njuta. Ge dig själv lite mer space och strunt i om blodsockret blir lite högre än du annars önskar någon gång. För det är ju faktiskt underbart med sommar, eller hur?
Nu inför resten av den förhoppningsvis soliga sommaren vill jag även passa på att säga att du är vacker precis så som du är. Oavsett hur många pluppar och manicker du har på din kropp. Jag vet att det inte alltid är så kul när personer runt om en fastnar med blicken på sensorn eller pumpen eller när alla alltid ska envisas med att fråga så himla mycket mitt när man bara vill ta det lugnt i solen eller skuggan. Men strunt i dem! De förstår inte!
Jag kom på mig själv med att tänka ”usch vad fult” om såren på mina lår efter mina tidigare sensorer för ett par veckor sedan. Jag blev själv chockad då jag tidigare alltid visat mina pluppar, manicker och sår väl synligt och alltid tänk ”aja nu stirrar de i alla fall mindre på nästa” när någon tittat intensivt. I samma sekund som den tanken slog mig bestämde jag mig även för att övervinna den tanken och under hela sommaren bära både pluppar, manicker och sår med stolthet. För det enda det bevisar är att du är en riktigt krigare, en som varje dag kämpar utan att ge upp.
Nu ni gänget, nu tar vi sommaren med storm! Sommaren kan vara tuff blodsockermässigt, beskyll inte dig själv för hårt och glöm framförallt inte att njuta!
Lite av mina knep och knåp för att göra det så enkelt som möjligt:
- Flaska med sockrad saft för dig som blir mycket låg. Dextro är så tröttsamt efter ett tag
- Tänk på insulinet! Lägg det aldrig i bilen, för där blir det vaaaaarmt
- Tänk på vart du har slangen till pumpen om du har en sådan. Det är så lätt att den slinker ut och hamnar i solen och blir varm.
- Ha alltid med rejält med tejp av olika slag, för helt plötsligt har sensorn blivit lös av svett eller bad
- En ”antisandväska” för pump/penna. Jag har alltid med mig min egen lilla genomskinliga necessär till stranden där jag förvarar pumpen när jag inte har den på. Just genomskinligt är supersmidigt för då kan jag läsa av sensorvärdet på pumpskärmen genom necessären om jag är blöt eller sandig och inte vill öppna den.
- Stark solkräm efter nyborttagen sensor eftersom det området inte utsatts för sol på 1–2 veckor. Jag tar alltid minst 50 spf (helst mer).
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
