Jag har haft diabetes i 25 år. Ett jubileum med andra ord. Är det något att fira?
Det har på sätt och vis blivit en del av vår kultur att fira jubileum – födelsedagar, silver- och guldbröllop, många år på ett företag och många år som goda vänner. Vi gillar att fira stora och små händelser i livet med vänner och familj. Och då prioriteras speciellt de trevliga händelserna.
Men hur är det om man har haft en kronisk sjukdom i många år? 25 år med diabetes – är det något att fira? I så fall – hur bör man fira det och vad är det egentligen man firar? Bör fokuset vara på allt man har upplevt och klarat av, eller vad man tänker om framtiden?
Att leva med diabetes
Det här är frågor som jag har svårt att svara på eftersom jag ofta har svårt att se diabetes typ 1 som en positiv diagnos. Ändå hade jag inte varit jag utan den? Eller?
Jag har vuxit upp i en liten familj där alla är ganska jordnära. Vi blir inte till oss av begeistring om vi träffar personer vi känner på gatan. Vi pratar inte så mycket om vare sig vad vi har eller vad vi drömmer om. Vi basunerar inte ut om vi har gjort bra prestationer eller har uppnått något. Vi skryter helt enkelt aldrig om oss själva.
Det är inte för att vi inte är stolta över våra prestationer, istället är vi en familj som aldrig är riktigt nöjda med det vi gör eller presterar. Vi kan alltid göra det lite bättre, inte sant?
LÄS ÄVEN: För att du har diabetes…
Blygsamt firande
På grund av detta har vi heller aldrig varit de som firar mest, och definitivt aldrig några som firar stort. När jag tog examen föredrog familjen att äta en god middag tillsammans och drack ett glas bubbel. När mina morföräldrar firade guldbröllop åt vi på restaurang, och de fick en bukett blommor.
Just för att de inte tyckte att det var något särskilt att fira, och inte ville att det skulle uppmärksammas så mycket. Jag har dock alltid gillat att fira min födelsedag och bjuder gärna in till fest med mina närmaste vänner om tillfälle ges.
Vi bör ju ta tillfället i akt att fira trevliga saker som händer, eller hur? Livet är för kort för att inte fira det som betyder något med goda vänner.
LÄS ÄVEN: Fjällvett – trygg på fjälltur
25 år med diabetes
Därför har jag tänkte lite över hur jag ska fira mina 25 år med diabetes. Tanken är lite svindlande – 25 år med en kronisk sjukdom, och jag är ”bara” 29 år. Ibland är det svårt att förstå att så mycket av mitt har handlat om en sjukdom.
Är jubileum för en sjukdom som har vänt upp och ner på ens liv ens något att fira? Är en sjukdom som har tagit så stor del av mitt liv och orsakat så mycket problem både för mig och mina närmaste något att fira? Och kan man egentligen fira något nu under en ny covid-19-lockdown?
Det måste uppmärksammas på något sätt, och därför passar det bra att skriva ner lite om mina tankar kring detta. Jag vet att det är många av er som uppskattar att läsa om andras erfarenheter, och då särskilt om diabetes och psykisk hälsa.
LÄS ÄVEN: Ställ krav för din egen hälsa
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
