Att leva med diabetes kan ibland kännas ensamt, det tror jag att det inte bara är jag som känner. Jag saknar att ha någon att prata med om diabetes. Någon som verkligen förstår hur det är.
Personligen har jag inget emot att människor undrar och frågar mig om min diabetes. Ofta är det människor som inte själva har diagnosen och är nyfikna.
Det händer ganska sällan, men när jag träffar någon som också har sjukdomen känner jag ett stort behov av att fråga och diskutera det.
Men är det OK och en självklarhet bara för att båda har diabetes?
Deltog i flera diabetesträffar
När jag var liten deltog jag och mina föräldrar i flera diabetesträffar för familjer med barn som har diabetes. Där var det naturligt och en del av syftet att man pratade om diabetes, utbytte erfarenheter och ofta fick en del goda råd.
På träffarna visste man att de som var där hade diabetes själva, eller att någon i den närmaste familjen hade det.
I min vardag umgås jag inte med andra som har diabetes. Jag känner flera som lever med sjukdomen, men de ingår inte i min vänkrets.
LÄS ÄVEN: De tio vanligaste frågorna jag får om diabetes typ 1
Flera elever med diabetes i grundskolan
På låg och mellanstadiet var vi vid ett tillfälle faktiskt fyra elever som hade diabetes. På den tiden var jag nog inte lika angelägen om att prata om sjukdomen. Jag lekte, hade kul och var egentligen som alla andra barn.
På högstadiet och på gymnasiet var jag, så vitt jag vet, den enda på skolan som hade diabetes. Här började jag å andra sidan att känna ett större behov om att prata om sjukdomen. Ha någon att dela känslorna kring den med, eller bara prata om diabetes.
LÄS ÄVEN: På dåliga dagar är det viktigt att komma ihåg de bra dagarna
Tre med diabetes i samma klass
Med undantag för grundskolan har jag under min skolgång inte träffat så många andra med diabetes. Det var samma sak när jag började läsa på högskolan. Åtminstone så vitt jag vet.
Efter ett sabbatsår har jag nu återupptagit mina studier på en ny skola. Under mina hittills 15 år i skolan har det aldrig varit någon mer i klassen som har haft diabetes. Jag blev därför väldigt överraskad när jag upptäckte att vi är så många som tre stycken i min nuvarande klass.
Jag måste erkänna att det gjorde mig lite glad. Jag kände mig lite mindre ensam om att ha sjukdomen. Att en av mina kursare hade diabetes fick jag reda på via en annan kursare. Den andra såg jag mäta blodsockret och sätta insulin.
Så vitt jag vet visste ingen av dem att jag har diabetes. Och även om jag har diabetes själv och kanske har större rätt (?) att ställa frågor, kände jag att jag måste gå försiktigt fram. Även om jag gärna pratar om min diabetes, är det inte säkert att alla andra känner likadant.
Även om alla har något i kroppen som inte fungerar som det ska, kan vi ha helt olika upplevelser, tankar och känslor kring hur det är att leva med det.
Tycker att det kan vara spännande att prata om diabetes
Jag tycker att det kan vara intressant att prata med andra om när de fick sjukdomen, hur de upptäckte det, använder de pump eller penna? Vilken typ av blodsockermätare använder de? Har de några erfarenheter att dela med sig av?
Man märker snabbt om den andra vill prata om sin diabetes. En del berättar mycket, medan andra är mer reserverade. Det är upp till individen, men jag tänker att det är bra att tänka lite över vilka frågor man ställer och att det kan vara jobbigt att prata om en del av dem.
Diabetes är ju en individuell sjukdom. Även om alla har något i kroppen som inte fungerar som det ska, kan vi ha helt olika upplevelser, tankar och känslor kring hur det är att leva med det.
Och måste man prata om det bara för att båda har diabetes? Kanske inte. För mig är det dock naturligt att ställa lite frågor, se hur den andra reagerar på det och vara lyhörd. Det är helt OK att inte vilja prata om det så klart.
Samtidigt tänker jag att personen framför mig kanske inte har så många andra att prata med om sin diabetes. Hur många fler känner han eller hon som har diabetes? Min erfarenhet är att det ofta inte är så många.
LÄS ÄVEN: Inte ovanlig att man upplever stigmatisering på grund av diabetes
Pratade med en kursare
När jag pratade med en av mina kursare som har diabetes kom vi in på ämnet. Jag berättade att jag hade sett honom mäta blodsockret, och att jag hade tänkt fråga honom om det, eftersom jag har diabetes själv.
Det var ett givande samtal och han hade också varit inne på hemsidan och läst. Jag blev glad över att höra det. Jag delar ju med mig av mycket här inne, och det är befriande att träffa någon som tänker på samma sätt, att man inte döljer sin sjukdom utan är öppen och pratar om den. Tycker du att det är OK att andra frågar dig om din diabetes?
LÄS ÄVEN: Hur många steg du går varje dag är viktigare för hälsan än du tror
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
