Det finns många som vet precis hur det kan vara att leva med typ 1 diabetes och allt vad det innebär. Sedan finns det de som även vet hur det är att leva med typ 1 diabetes och samtidigt vara gravid. Sedan några veckor tillbaka är jag en av dem.
Jag har alltid velat ha barn, så det har länge funnits i min “livsplan”. Men jag har aldrig tagit möjligheten för given, då jag vet om att det tar väldigt lång tid för många. Och för en del så går det inte alls. Jag började tidigt att ta en kontakt med vården för att berätta om våra bebisplaner. De hade sedan innan uppmanat mig att göra just så, eftersom det är bra att vara förberedd och kunna planera (i den mån det går) för att ge bebisen de bästa förutsättningarna. Så det samtalet tog jag nog ungefär ett halvår innan vi började försöka. I samband med det fick jag reda på diabetesmottagningens, mödravårdens och specialistmödravårdens rutiner i just min region och förstod att det skulle bli många kontroller och undersökningar längs vägen. Jobbigt tycker säkert en del. Jag tyckte att det kändes tryggt att veta att vården har full koll på att inget går fel!
Ett stabilt blodsocker
Jag fick också information om att ett stabilt blodsocker inför en graviditet förbättrar chanserna att bli gravid, och förbereder en också för vad som komma skall. Under själva graviditeten ska nämligen blodsockret ligga betydligt mer pressat än vad åtminstone jag var van vid. Och att redan innan vi började försöka ställa in mig på det hjälpte mycket. Jag har inte lagt om min kost eller träning egentligen, utan spenderar helt enkelt bara mer tid på att studera, utvärdera och justera mitt blodsocker och mina insulindoser. Jag lyckades också sänka mitt HbA1c till en god nivå.
Gravid
I november förra året fick jag reda på att jag var gravid. Och då började det riktiga jobbet. Jag har levt med typ 1 diabetes länge nu, i snart 13 år. Så jag skulle säga att jag är ganska gammal i gamet och införstådd med det mesta. Men vad jag inte förväntade mig var det mentala påslaget av insikten att: hur jag tar hand om mig nu, påverkar inte längre bara MIG. Det påverkar också fostret i magen. Helt plötsligt var mitt “good enough”- tänk svårare att hålla sig till och jag blev genast mycket hårdare mot mig själv. Jag ville ju ge bebisen de bästa chanserna – såklart!
Det är svårt att leva med typ 1 diabetes och tankarna på att hur en sköter sig nu kan komma att påverka ens livskvalitet längre fram i livet. Men det är en helt annan division när en tar hand om sig själv främst för någon annans skull.
LÄS ÄVEN: För att du har diabetes…
En tuff tillvaro!
Så om ni har någon runt er som lever med typ 1 diabetes och vill bli gravid, har varit gravid eller kanske ÄR gravid – glöm inte bort att ge en extra klapp på axeln. För det är en tuff tillvaro! En tillvaro där det är svårt att känna sig tillräcklig för både sig själv, för bebisen och för vården. Det är ytterligare en betygskala ovanpå den vi alla redan är vana vid att “bedömas” efter. Det är inte alls omöjligt – men alla som går eller har gått igenom det bör klassas som riktiga superhjältar!
LÄS ÄVEN: Idag gråter jag
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
