En av dom största förändringarna i mitt liv sedan dokumentären med Peter Jihde har varit att jag börjat arbeta med diabetes som diabetiker.
Och specifikt mitt ”huvudarbete” där jag jobbar som diabetesresurs till en 8-årig grabb.
Vi har onekligen förändrat varandras liv, där kanske mitt liv mest påtagligt ändrats för att jag har fått chansen att göra om min barndom, så som jag hade velat haft den, och ge den till nån annan.
LÄS OCKSÅ: Fjällvett – trygg fjälltur
Förbettrat mitt blodsocker
Bara att ha honom där och indirekt vara hans förebild har förbättrat mitt blodsocker avsevärt.
Vi har små tävlingar där vi via våra vita pluppar gissar varandras blodsocker. Här sitter vi tillsammans med druvsocker och väntar på att våra darrningar ska avta, när vi räknar kolhydrater i maten och när vi stolt berättar hur det funkar med diabetes till alla som undrar.
Och absolut stöter man på problem ibland, svängigt blodsocker leder till svängigt humör, lågt blodsocker leder tveklöst till att man tappar fokus och blir irriterad medans högt blodsocker kan vara väldigt slitsamt och uttröttande.
Och kombinerar man det med en skolmiljö som vi alla vet är ganska ansträngande även i bästa fall, så är det inte svårt att tänka sig att det är en utmaning för alla diabetiker där ute.
LÄS OCKSÅ: Bungyjump med diabetes!
Jag er diabetesresurs för honom, men vi hjälper varandra
Så jag hoppas att alla gånger vi är sådär fruktansvärt osams om att ”vi måste göra det vi måste göra” är ett minne han kommer se tillbaka på med glädje och tänka att jag faktiskt var sådär dryg för hans skull och att jag ville väl med det.
För jag måste erkänna att jag med tårar i ögonen skriver detta manifest för hur viktig han blivit för mig, för om sanningen ska fram så är det kanske jag som är diabetesresurs åt honom, men det är snarare så att vi hjälper varandra!
LÄS OCKSÅ: Blodsockervänliga mellanmål
Finns ingenting han inte klarar
För inget värmer mitt hjärta mer än när jag ser han med huvudet högt informerar alla om att vi har diabetes, där jag några år äldre honom levde med en otrolig skam kring ämnet. Jag hade ingen diabetesresurs.
Jag är fullständigt säker på att förutom att bli dykare, lastbilschaffis, pilot eller taxichaufför (några av yrkena du inte kan få licens för som typ 1 diabetiker) så finns det ingenting han inte klarar!
Om jag har gjort att detta är möjligt för en enda person så är det värt allt arbete jag någonsin kan lägga ner!
Avslutningsvis vill jag bara berätta kort om ett av mina stoltaste ögonblick, idag när vi mätte frågade jag vad han trodde att jag hade i blodsocker, varpå han svarade ”jag vet inte, det är väl bra som alltid”.
LÄS OCKSÅ: Träning och mat – en balansgång
Se mer av Jonatan Olls:
Mitt namn är Jonatan och jag har diabetes typ 1!
Att hitta sina vägar
Se dokumentären med Jonatan Olls på Wiafree
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
