Att bli förälder är något fantastiskt och stort men också en enorm utmaning. Får dessutom ens barn diabetes prövas man ytterligare över uppgiften. Är barnet så litet att det inte kan prata, läsa eller förstå konsekvenser då är utmaningen fullständig.
Vår son Melvin skulle fylla 2 år när han fick diagnosen diabetes typ 1. Vi hamnade i en situation som var direkt omöjlig för oss att ta sig ur.
Efter mycket information och råd om diabetes insåg vi att det fanns olika vägar att välja. Göra det svåra svårare eller det svåra enklare. Vi visste ju att vårt förhållningssätt skulle spegla vår sons syn på sin sjukdom. Vår inställning och acceptans till hans sjukdom låg nu i våra händer. Vi valde den enkla vägen.
Efter en veckas vistelse hemma med den nya sjukdomen i familjen kom vi fram till en handlingsplan som vi har fortsatt att följa.
Vi valde att börja räkna kolhydrater för att veta vilken insulindos som skulle ges. För allt har ett pris, vad får jag för 10 kronor? Vad får jag för 10 kolhydrater? Efter vårt önskemål så fick vi från sjukhusets en fin lathund gällande kolhydrater med text och bild på olika matvaror. Vi lärde oss snabbt dem vanligaste basvarorna. Även hur mycket 10 kolhydrater kontra insulin som behövdes ges. När Melvin fick insulinpump med bolusråd så blev det ännu enklare. Nu behövde omgivningen verkligen inte lära sig hur mycket insulin som behövdes ges utan bara se hur mycket kolhydrater Melvin intog.
Småbarn varierar ofta hur mycket dem äter. Ibland äter barn bra och ibland inte och att tjata om att äta kan skapa olust kring måltid så att det blir en otrevlig stund istället för tvärtom. När vi fick direktiv att ge insulin innan måltid så gick det ju väldigt lätt till att börja med för på sjukhuset åt han ju fantastiskt bra, han åt ju ikapp…
Medan när vi kom hem var dem glada matdagarna över, att ge insulin innan var som att be om hypoglykemi. Vi bestämde oss där och då att ge insulin direkt efter måltid. Saken var solklar och det gör vi fortsatt. I läkemedelshandboken är det dessutom godkänt att göra så.
Att väga och mäta för att få den exakta mängden kolhydrater tycks förekomma hos många. Vi valde att använda ögonmått. För vad spelar det för roll om jag ger insulin efter exakt mängd kolhydrater när betydelsen av Melvins aktivitetsnivå efter måltid ligger till stor grund till vilket blodsocker som resulteras.
Vårt mål blev också att hitta en behandlingsmetod när hypoglykemi uppkommer, vilket det gör frekvent när man är diabetiker. En vanlig metod tycks vara att ta till dextrosol för att höja blodsockret. Min erfarenhet av det innan var att det var något som jag använde vid hård fysisk aktivitet och som jag enkelt kunde bära med mig eftersom det inte tog någon plats. Skulle vi börja ge det till Melvin som var 2år? Rent socker? Han skulle ju inte förstå varför utan önska få det ständigt.
Vi beslöt att inte introducera det utan använde oss av andra snabba kolhydrater som fanns omkring oss och som kändes sundare. Vi använde allt från frukt, mjölk till kex. På närmare 3år som Melvin haft diabetes har han aldrig intagit dextrosol och det lär dröja ett bra tag till innan vi anser han praktiskt är behov av det.
När Melvin började på förskolan och utsedd personal där blev ansvarig, förstod vi att en bra behandlingsplan skulle inge trygghet. Trygghet hos personalen skulle även ge oss förälder en lugnare tillvaro. Vi gjorde en lättskriven handlingsplan vad som gäller vid höga och låga värden, korrigeringsdosering och uträkning av kolhydrater etc. Vår handlingsplan har förstås ändrats under resans gång eftersom Melvin både har insulinpump och CGM idag. Denna skriftliga målsättning och vår inställning till diabetes har gjort att personal från förskolan kontaktar oss ytterst sällan utan tryggt vet hur Melvins diabetes skall behandlas.
Alla dessa små handlingar samt att vi har bra hjälpmedel idag så är Melvins diabetes inte så komplicerad. Våra vänner tycker nästan det går obemärkt att Melvin har diabetes när vi träffas.
Melvin som fyller inom kort 5 år kan redan idag läsa sitt glukosvärde. Han har lärt sig alfabetet och kommer inom snar framtid lära sig både att läsa och räkna. Hans kunskap och förståelse över sin sjukdom växer hela tiden liksom hans intresse över att lära och utföra uppgiften att ge insulin. Det känns som vi har förmedlat den tillvaro som vi hade hoppats på från början. Vad som väntar oss när han blir äldre det har vi ingen aning om, men det tar vi då. Just nu vandrar vi på den enkla vägen…
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
