– Men vad har du gjort? utbrast syster Linda på vårdcentralen. Min årliga kontroll, en ganska enkel tillställning. Först prover, sen samtal. Ganska bra, brukar det vara, men Syster Linda skakar på huvudet. Inte bli för kaxig, det är en progressiv sjukdom, säger hon. Jag jagar mina värden. Ner med er! När jag fick min diagnos diabetes typ 2 för arton år sen läste jag på. Då hade GI just blivit på modet, och jag kollade listor och räknade. Vitt bröd, pasta och ris ut. Grovbröd och rotsaker in. Jag tog tag i min vikt och gick ner tio kilo. Det tog skruv. Kände mig inte sjuk Jag hade inga symptom, mer än lite höga värden, kände mig inte sjuk. Men visst, det är en riskfaktor för andra åkommor och förtidig död. Och värdena kröp upp, lite i taget. Närmade sig 52 mmol. Doktorn skrev ut Metformin. Jag muttrade lite men köpte ut min medicin. Fast jag åt inte. Jag läste om biverkningarna tänkte att nja… Och nästa gång på vårdcentralen backade syster Linda på sin stol, halvt misstrogen. – Vad har du gjort? HbA1c ligger på 41, under gränsvärdet! – Inget särskilt, sa jag. Och gick hem glad i … Continue reading Bönor och diabetes