Elizabeth Hughes historia blev känd på 1900-talet eftersom det var den första personliga historien som det skrevs om i tidningarna. Våren 1919 var familjen bekymrad över sin dotter Elizabeths hälsa. Hon var då 11 år, 151 cm lång och vägde 34 kg. Jag kommer att här återge delar av hennes historia.
Elizabeth var dotter till Charles Evans Hughes. Charles var en amerikansk politiker. Han var den 36:e guvernören i New York, den 11:e chefsdomaren för USA:s högsta domstol och republikanernas presidentkandidat 1916. Elizabeth hade med andra ord tillgång till de bästa behandlingarna, och skickades till Dr. Fredrick M. Allan.
Hon diagnostiserades med diabetes typ 1 och sattes omedelbart på ”Alland-dieten”. Till en början sattes hon på en diet där hon åt 500 kalorier om dagen, och hade en fastedag i veckan. Denna strikta diet resulterade i att hon tappade i vikt till 25 kg. När hon inte visade några tecken på att socker i urinprov ökades kalorimängden till 1250 kalorier om dagen, och hon gick upp något i vikt.
Detta var en tid då en diabetesdiagnos resulterade i att patienten föll i koma och dog allt från några månader efter diagnosen till några år. Det är svårt att säga hur mycket dieten och behandlingen som Allan gav förlängde Elizabeths liv. Hennes tillstånd försämrades gradvis mot vintern 1921. Men oavsett om hon ogillade både dieten som Allan satt henne på, liksom doktorn själv, följde hon dieten med hjälp av sjuksköterskor.
En mors bön om hjälp
Antoinette, Elizabeths mamma, var mycket bekymrad över dotterns hälsa och bestämde sig för att kontakta Dr. Fredrick Banting. Banting gick med på att ta in Elizabeth som en av sina patienter. Elizabeth vägde i augusti 1922 endast 20 kg. Och när Banting undersökte henne beskrev han hur hennes hår var bräckligt och att hon tappade hår på grund av svält. Hennes hud fjällade också.
Elizabeth behandlades med insulin, i kombination med en diet på 2200 – 2400 kalorier om dagen. Enligt anteckningar i journalerna stabiliserades hennes blodsocker snabbt, och hon gick upp cirka 1 kg i veckan. Dessutom började hon växa på längden. I september 1922 skriver Elizabeth i ett brev till sin mamma: ”Som du vet ser jag mycket fram emot att träffa dig och kan nästan inte ge mig tåls att få visa dig vad jag äter nuförtiden. För om du inte fick se det med dina egna ögon är jag säker på att du skulle ha sagt att det inte kan stämma. Jag vet att du knappt kommer känna igen mig som din svaga, magra dotter. För alla säger att jag ser helt annorlunda ut. Jag kan till och med se det själv.”
LÄS ÄVEN: Till dig som har barn med diabetes: Du borde vara stolt!
Ett långt liv med diabetes
Elizabeths behandling var en stor framgång och hon tog så småningom examen från Barnard College. 1930 gifte hon sig, och de följande åren bosatte hon sig med sin man i Bloomfield, Michigan, där hon fick tre barn. Hon var under som följde aktiv i diverse kommittéer och styrelser för institutioner vid högre lärosäten i USA. Den 21 april 1981 somnade Elizabeth in efter en lunginflammation vid en ålder av 73 år. Hon hade då levt 62 år med diabetes och satt otaliga injektioner med insulin.
LÄS ÄVEN: Det hårda jobbet bakom ett perfekt långtidsblodsocker
Källor:
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
