Att få diagnosen diabetes innebär utan tvekan en stor förändring i livet. Jag skulle vilja påstå att ju senare du får diagnosen, desto svårare kan det vara att acceptera den.
Om du utvecklar diabetes under tonåren eller ännu senare, har du redan kommit till ett stadium i livet där du gör dina egna val, och där du därför har lagt dig till med ett antal rutiner och vanor. Detta är vanor som kan vara svåra att hålla fast vid, men som kan vara nödvändiga när du blir kroniskt sjuk. För egen del fick jag diagnosen diabetes som 16-åring, vilket gör att jag fortfarande kommer ihåg hur det var att inte behöva tänka på insulin och blodsockret.
Den 24 januari 2022 var tioårsdagen sedan jag fick sjukdomen som har förändrat mitt liv enormt mycket. Jag undrar hur mitt liv skulle ha sett ut utan den. Hur som helst är den 24 januari med andra ord min diabetes-födelsedag. Är det vanligt att man uppmärksammar den?
Ingen vanlig födelsedag – eller?
En diabetes-födelsedag är inte som andra födelsedagar. Födelsedagar brukar man förknippa med tårta, sockerhaltiga livsmedel och mys. Något som en diabetessjukdom ironiskt nog inte direkt skulle uppskatta. För mig är det därför inte en dag som är förknippad med traditionell tårta, kakor och firande i det avseendet. Men det är fortfarande en dag som är viktig för mig, en dag då jag stannar upp och reflekterar lite över vad åren med sjukdomen har gjort med mig.
För det mesta påminner jag mig själv om hur otroligt mycket jag har lärt mig om mig själv och om att leva med en kronisk sjukdom. Samtidigt tänker jag mycket på hur enormt mycket jag vet om diabetes som specifik sjukdom jämfört med hur det var innan jag fick diagnosen. Då var det bara en avlägsen sjukdom som vi lärde oss om på biologin i skolan, och som jag inte trodde skulle drabba mig.
Det var en sjukdom som jag kanske visste att några andra hade, och som jag tyckte verkade extremt kämpigt att ha. Jag gick runt med stigmat ”stackars dem som aldrig kan äta något som innehåller socker” i huvudet. Jag är glad att jag har förstått att det inte är så. Kanske är en diabetes-födelsedag en bra anledning att fira på traditionellt sätt. Äta en tårta med socker i och bevisa för sig själv och för andra att vi som har diabetes i teorin kan leva precis som vanligt?
LÄS ÄVEN: Lär dig att förstå lågt blodsocker
Ska man uppmärksamma dagen på ett positivt eller negativt sätt?
Jag vet inte hur vanligt det är att människor uppmärksammar sin diabetes-födelsedag. Eller om folk ens ser dagen som speciell? Själv har jag aldrig gjort något stort nummer av att det har gått X år sedan jag fick min diabetesdiagnos. Inte mer än att jag har nämnt det för mina föräldrar och pratat lite om dagen då bomben briserade.
Jag kan fortfarande föreställa mig att detta är en dag som betyder något extra för oss som har sjukdomen. Och att en del därför vill göra ett större nummer av den än andra. Jag har varit inne på tanken själv, men vet inte riktigt hur jag ska uppmärksamma den. En födelsedag ska trots allt vara att man firar något. Oftast ett firande av livet, av att du har blivit ett år äldre. Så är det inte med diabetesen.
Något att fira…
Jag vill egentligen inte fira att min diabetes har fått bli ett år äldre. Mest av allt skulle jag önska att vi alla kunde fått ett botemedel mot sjukdomen, så att vi kunde gå tillbaka till våra normala liv, så som de såg ut innan vi blev kroniskt sjuka. Det hade verkligen varit något att fira! Å andra sidan är det en bra anledning att fira att du själv har överlevt ännu ett år med sjukdomen.
Dessbättre är det få människor som dör av diabetes idag, så det behöver inte vara ett så dramatiskt firande. Men du måste kunna få fira att du har vunnit kampen ännu ett år. Stått mitt i stormen och klarat varenda utmaning i vardagen med blodsockermätningar, uträkning av insulindoser, räkning av kolhydrater och påfyllning efter varje känning. Det är åtminstone något som jag tycker är värt att fira.
LÄS ÄVEN: ENSAM TILLSAMMANS
Ledsen eller glad?
Samtidigt funderar jag på om ens egen diabetes-födelsedag är en dag då man borde vara ledsen eller glad? Jag tänker att man måste kunna vara ledsen över att man inte helt som alla andra eftersom man har fått en kronisk sjukdom. Det är OK att vara ledsen, för man upplever ett helt gäng dagar som är så utmanande att du helst av allt bara vill rymma från hela diabetes-köret. Där du glömmer bort att du har diagnosen och bara lever som normalt. Dagar då du hatar sjukdomen mer än något annat.
Trots det måste man kunna få fira att man trots allt har hanterat sin sjukdom bra ännu ett år. Det har förmodligen inte varit perfekt. Vare sig matintaget, blodsockret eller insulindoserna. Det finns garanterat en massa saker som man kunde ha gjort bättre. Men förmodligen har du gjort ditt bästa för att tackla den här oförutsägbara sjukdomen. Jag tycker att det är något som vi bör hylla oss själva för på vår egen diabetes-födelsedag.
Själv passerar jag alltså snart 10 år med diabetes. Kanske att jag tar mig tiden att uppmärksamma det lite extra den här gången. Kanske att jag ska tillåta mig själv att vara både glad och ledsen på samma gång. Ledsen för att det jobbigt att ha en kronisk sjukdom, men glad för att jag har klarat ännu ett år med att göra mitt bästa.
Hur ser du på diabetes-födelsedagar? Brukar du uppmärksamma dem?
LÄS ÄVEN: PLANERING AV ETT BÄTTRE VINTERHALVÅR
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
