Jag fortsätter att fokusera på en av mina hjärtefrågor när det gäller diabetes och eventuella tilläggssjukdomar. Jag brinner för både ärlighet och öppenhet. Så i det här inlägget kommer jag att dela med mig av några fler tankar och brutala sanningar om diabetes och ätstörningar.
Jag brinner särskilt för temat diabetes och ätstörningar eftersom jag har haft och delvis fortfarande har ätstörningar. I mina ögon kanske man aldrig helt blir av med en ätstörning när man har en kronisk sjukdom. Som till stor del handlar om att alltid veta vad man stoppar i munnen. Ändå är det fullt möjligt att lära sig olika tekniker för att hantera tankarna som dyker upp om mat och mängd, träning eller kropp så att det utvecklas till en ätstörning.
Förutom att jag själv kämpar med många av de här tankarna brinner jag för öppenhet kring diabetes och ätstörningar. Forskningen har inga konkreta svar på varför man riskerar att börja tänka för mycket på mat när man har den här kroniska sjukdomen.
LÄS ÄVEN: Min hälsa förbattrades för 100 år sedan – inte alla har samma tur
En obehaglig upplevelse som har satt sina spår
För oss som fortfarande använder insulinpennor och inte vill kapitulera inför pumpgenerationen uppstår det emellertid ett problem. Och jag får tankar som jag inte kan släppa. De här tankarna har kommit som ett resultat av obehagliga upplevelser som jag hade 2012 och 2013. På den tiden var jag fotbollsspelare på den högsta nivån man kan nå som juniorspelare i Norge.
Om vi börjar med det första så syftar jag på hur besatt jag har blivit av fettprocenten, eftersom man måste dra ut huden på magen och låren när man ska sätta snabb, och långtidsverkande insulin. För personer som inte bryr sig om sin kroppssammansättning sker detta helt automatiskt utan att de behöver tänka på något annat än hud att sätta insulinet i. Orden ”fett” och ”fettprocent” upplevs inte som farliga, utan är bara en del av sunda och normala tankar.
För min del är dock ”fett” och ”fettprocent” förknippat med fara. Ett irrationellt, stört och skadligt tankesätt. Med andra ord låter jag mig påverkas mycket av mängden underhudsfett mellan fingrarna när jag drar ut huden för att sätta insulin. Jag har börjat tänka en del osanna, obehagliga och idiotiska tankar om att ju mindre fett jag har mellan fingrarna, desto mer är jag värd eller desto framgångsrikare är jag. Här vill jag verkligen understryka att magfettet på inget sätt definierar mig som person. Så varför har jag börjat tänka de här tankarna? Och varför låter jag mig påverkas av att fettprocenten förändras lite ibland?
LÄS ÄVEN: Besvärligt långtidsblodsocker
Mätte fettprocenten
En viktig förklaring tror jag är den berömda fettmätningen jag utsattes för som fotbollsspelare i väldigt ung ålder. Där man klämmer om huden med fingrarna för att uppskatta mängden underhudsfett. Vi började mäta vår fettprocent redan från 16 års ålder och ungefär var tredje månad. Om man hade för hög eller för låg fettprocent fick det inga konsekvenser. Jag tror att våra tränare bara ville att vi skulle få känna på hur vardagen som professionell fotbollsspelare kunde vara.
Som elitidrottare är man mån om att förbättra sig på alla sätt. Vilket kan innebära att man gör även små saker som att mäta och analysera förändringar av fettprocenten. Däremot är jag övertygad om att detta är både olyckligt, olämpligt och har väldigt liten betydelse för en ung, växande idrottare. Speciellt för att kroppen ständigt förändras, inte har vuxit klart. Men också för att det kan leda till tankar som gör att man utvecklar en ätstörning, som för mig.
I omklädningsrummet blev det en jargong att de som hade lägst fettprocent var de som tränade bäst. Trots att detta inte hade något som helst att göra med prestationerna på fotbollsplanen. Ändå förknippade jag en låg fettprocent med att vara bra. Tankar som präglar mig än idag, oavsett hur irrationella jag innerst inne vet att de är.
Kroppen är tänkt att ha fett
I olika träningsmiljöer, till exempel bland kroppsbyggare och de som håller på med fitness, finns det en vanföreställning om att en låg fettprocent, synliga, definierade muskler och blodkärl är hälsosamt och hälsofrämjande. Här hade jag kunnat skriva en hel roman. Om hur skruvat det tankesättet är och hur mycket doping det finns i de här miljöerna för att uppnå utseendemässiga resultat. Oavsett prestation och vad kroppen faktiskt kan åstadkomma.
Det ska jag dock bespara dig som läsare just nu. Men jag vill uppmana dig att fundera över det jag skriver om du har liknande tankar och tror att livet blir bra och perfekt bara man får ”drömkroppen”. Tro mig, så är det inte. När jag ändå är inne på det här med fett och kroppssammansättning är det också viktigt att nämna att en för låg fettprocent är skadligt. Oavsett hur ”sund” du tycker att din kropp ser ut. Om vi går tillbaka några hundra år i tiden var kroppsidealet det motsatta. Vilket säger en del om vad kroppen faktiskt är gjord för.
Kroppen är utformad för att ge oss största möjliga chans till överlevnad. Där fett är ett slags skydd mot svält och hungersnöd. Förr i tiden var det ofta de som hade det gott ställt som var överviktiga. Just för att de hade mer resurser och större tillgång till mat. Att ha en stor kroppshydda var därför förknippat med välstånd. De som var tunna och magra var ofta de som arbetade hårdast, slavar eller människor som hade liten tillgång till mat och näring. Människor med denna kroppskonstitution dog ofta tidigare.
LÄS ÄVEN: Den gången jag inte lyckades få ner mitt blodsocker
En frisk kropp
Mängden fett man har i kroppen är något jag ser som en koppling mellan diabetes och ätstörningar. Jag har i alla fall blivit lite för medveten om mängden fett jag har i kroppen varje gång jag ska sätta insulin. Det är lustigt att jag låter mig påverkas av något sådant utifrån exemplet vad fettet i kroppen har för syfte. Det är alltså tänkt att fungera som ett skydd. Och en viss mängd fett är ett tecken på en sund och välfungerande kropp.
Det krävs ganska stora mängder fett innan det blir ohälsosamt. Och de som kämpar med detta tror jag är medvetna om det. Trots det har de obehagliga mätningarna från när jag spelade fotboll satt sina spår i mig och påverkar mig än idag. Om du har motsvarande tankar eller andra tankar som kan leda till ätstörningar, rekommenderar jag att du kontaktar någon för att prata om det så fort du kan! Det kan vara en vän, din läkare, en psykolog eller nutritionist. Livet är så mycket mer än kropp och mat!
LÄS ÄVEN: Fyra tips att ta tillbaka makten över din kropp
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
