Att börja på ett nytt jobb är alltid nervöst. Kanske är det helt nya arbetsuppgifter, nya kollegor – eller till och med en helt ny stad? En fråga som ofta går varmt i diabetesforum är hur en ska hantera sin typ 1-diabetes i söka-jobb-processen, och när första arbetsdagen dyker upp.

Jag har testat lite allt möjligt hittills i mitt vuxna liv; högskolestudier, eget företag och fast anställning. Samtliga kräver ett eller annat ställningstagande med sjukdomen i åtanke.

Nyckeln till det hela, för min del (glöm inte att diabetes är en individuell sjukdom och därmed kräver en individuell approach!), har varit öppenhet. Jag har alltid varit löjligt öppen med min diabetes, och det har fungerat väldigt bra. Därför kommer här lite tips till er som ännu inte hittat ert förhållningssätt. Välj och vraka – ta bara till er det som ni känner er helt bekväma med. Men tänk på att en välinformerad arbetsplats är en tryggare plats, både för dig och övriga.

LÄS ÄVEN: För att du har diabetes…

Dölj inte din diabetes på en arbetsintervju

Många väljer att göra just detta, eftersom det potentiellt sett skulle kunna innebära att de blir särbehandlande och bortsorterade. Kanske vill de att sjukdomen inte ska skugga över de arbetsrelaterade styrkorna. Jag berättar alltid relativt direkt, och vänder min diabetes till min fördel. Säger att den utan tvekan har gjort mig starkare, mer envis, strukturerad och grymt noggrann.

Dessutom – är en arbetsgivare som sorterar bort kandidater baserat på deras sjukdomstillstånd någon du vill jobba för, när du tänker efter?

LÄS ÄVEN: Ställ krav för din egen hälsa

Berätta för nya kollegor

Beroende på hur arbetsplatsen ser ut, tycker jag att du ska välja ett passande forum att informera kollegorna om din sjukdom i. Kanske på ett veckomöte, i ett gruppmail, eller face to face. Öppna upp för frågor, och berätta var (om du har en) de kan hitta ditt druvsocker och din Glukagonspruta om något skulle gå fel.

Förra gången när jag var ny på jobbet så gjorde jag en PDF med den information som var av störst vikt att mina nya kollegor tog del av. Den pratade jag om på ett avdelningsmöte, samt skrev ut och satte upp vid min arbetsplats. En del ville ha en vid sin egen plats också. Jag visade även hur den orangea lådan med sprutan ser ut, och visade var de kunde hitta den.

LÄS ÄVEN: Med diabetes i försvarsmakten

Samma PDF återanvände jag sedan när jag nyligen började på mitt nuvarande jobb – informationen är ju fortfarande densamma. Denna gång skickade jag ut den i ett mail, tillsammans med en hänvisning till var i kökets kylskåp som min Glukagonspruta ligger.

Som respons fick jag:

”Tack för värdefull info – hoppas aldrig att jag kommer behöva använda mig av sprutan!”

”Vad spännande, kan du inte berätta mer?”

”Vad bra att du skickar ut, det känns tryggt att veta vad som behövs om något skulle gå illa.”

Summa summarum: du är du. Med diabetes och allt. Det blir ett extra jobb att dölja något så stort, bättre är att vara transparent och därmed kunna fokusera på det du kom till arbetsplatsen för att göra: jobba.

Och hänga med alla fantastiska kollegor, såklart!

LÄS ÄVEN: Diabetes som superkraft!

Läs tidigare inlägg av Diabetesia

En diabetikers önskelista
Ketoacidos i Afrika
6 saker att tänka på när du reser
Diabetesia var en tid redaktör för Livet och Diabetes.  Läs om när hon som redaktör träffade Peter Jihde.
Diabetesia har tillsammans med Anna Sjöberg (Anna PS) skrivit en bok. Läs om den här.

Du hittar fler inlägg om du botaniserar på bloggen.

Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.