Har jag med mig allting?
Det krävs en kabinväska fylld med diabeteshjälpmedel för att klara sig 3 månader utomlands. Stressen ligger som ett skavsår och gör ont när jag vet att det snart är dags att ge sig av. Jag ska vara borta på obestämd tid och behöver en god planering för att få en bra vardag.
Jag åkte till Turkiet. Ett land som inte tillhör EU och där man inte får subventionerad diabetesvård. Ett land där sjukvården kostar en del för den som inte är turkisk medborgare. Under ett helt år har jag befunnit mig sammanlagt 9 månader i Turkiet. Jag har skapat mig en vardag. Att leva utomlands låter som en dröm, vem vill inte ha sol och hög värme större delen av året?
För att kunna åka till Turkiet var det bäst för mig att samla på mig så mycket hjälpmedel som möjligt från Sverige för att ta med dit. Resterande tid fick min familj ta med när de kom och besökte mig eller om något mer behövdes blev det alltså att åka till Sverige för att hämta ut mer. Detta var grunden för att klara sig.
Kom några problem? Ja, absolut.
Ett av mina första problem var när jag upptäckte att jag tagit med mig fel blodsockerstickor till mätaren. Paniken flödade och gråten satt nära, hur skulle jag klara mig i detta okända land med ett okänt språk? I Turkiet är de väldigt hjälpsamma och jag fick köpa mig en blodsockermätare som kostade ca 250 svenska kronor och vardera stickburk 90kr/st. De har vanliga diabeteshjälpmedel, som sprutor, blodsockermätare, insulin, nålar, insulinpumpar, vissa sensorer, m.m. Däremot kostar allt därefter och inte lika mycket olika hjälpmedel som Sverige har.
Jag blev sjuk! Jag vaknade en kväll av att det hugger i magen. Åter kom paniken, ska jag behöva besöka sjukhus här i Turkiet? Mycket riktigt, så blev det. De struntade fullkomligt i min sjukdomshistoria. Att jag har diabetes var inget som påverkade dem alls. Vilket gjorde mig oerhört glad att jag är såpass påläst som jag är, med både undersköterskeutbildning och många år med typ 1-diabetes. Detta berodde såklart på att jag valde fel sjukhus. En akutmottagning mitt ute i ingenstans där det var billigast möjligast. Jag upplever det lite samma i Sverige, det är många personal på olika sjukhus som vet hur diabetes faktiskt påverkar ens hälsa vid olika sjukdomsfall.
Med mycket kontakt hemifrån med diabetessköterska och mycket egen erfarenhet klarar jag mig utmärkt i Turkiet och det är ett land jag älskar. Min fästman har lärt sig så mycket och räddar mig ofta vid koman och låga blodsocker. Det krävs arbete och ansvar för att ta hand om denna sjukdom i detta land, men det gör det i alla länder. Den enda skillnaden är variationen på hjälpmedel och priset på dem.
Min uppfattning om Turkiet är att man får det man betalar för. Ett större och privat sjukhus ger bättre vård, trots detta trivs jag bättre i Turkiet än jag gör i Sverige.
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
