I min debutroman Hör inte allting ihop ändå? har huvudpersonens mamma diabetes. Den är inte en viktig del av historien, diabetesen, men jag ville ändå ha med en scen där en karaktär får lågt blodsocker.
Om inte annat så ger boken läsaren kunskap om vad man bör göra, eller ännu bättre, inte ska göra när en diabetiker faller i koma.
Jag lät mamman ta injektionen på julfesten och hon möts av en förskräckt blick och annat som diabetiker kan råka ut för, men hypoglykemi och insulinkoma var det som kändes viktigast att få med, och så är det naturligtvis ett bra grepp för att skapa spänning.
Karaktär med diabetes
Det finns karaktärer med diabetes även i Hollywood, men antingen lyckas de inte återge det korrekt, eller så vill de inte, bara för att skapa mer drama. I filmen Hansel & Gretel: Witch Hunters säger karaktären Hansel i en scen att när han var barn åt han så mycket godis att han var tvungen att ta injektioner regelbundet för att inte dö. Hansel förlorar medvetandet, får en injektion och direkt efteråt mår han bra igen.
Ett mirakulöst botemedel finns också i den gamla godingen Con Air, där Nicolas Cage befinner sig på ett fångtransportplan och blir inblandad i ett kapningsdrama och jagar efter en insulinspruta för att rädda sin vän från hypoglykemi. Vännen med det låga blodsockret har kramper, men direkt efter att Cage har gett honom insulininjektionen ligger han inte stilla utan är frisk och kry igen.
Karaktär med insulinpump
Greenland, från 2020, är ett exempel där diabetes förmedlas mer trovärdigt. Familjen ska inte bara försöka undkomma gigakometen, de måste även göra det med sonen Nathans typ 1-diabetes, med allt vad det innebär. Jag tror att det är den första Hollywoodfilm jag har sett där en karaktär har insulinpump. Föräldrarna använder till och med så avancerade diabetestermer som prebolus, så det finns trots allt kanske hopp även för Hollywood. Kanske slipper vi snart hjältar som dundrar in med den stora fixsprutan.
Men tyvärr blir det inte helt rätt i Greenland heller. I en scen frågar mamman en trött och slö Nathan om han är låg, trots att han har blivit av med sitt insulin, som pappan är ute och letar efter. Han är naturligtvis inte låg utan aktivt insulin i kroppen. Nathan är inte bara hög, han är superhög, men vad ger hans mamma honom? En dextrosoltablett!
LÄS ÄVEN: Tack til är som frågar
Skildrar diabetes
Det är lovvärt att Greenland skildrar diabetes och vad det kan innebära att behöva reglera den utöver en katastrof, men att de missar något så grundläggande som att inte kunna se skillnad på högt eller lågt när pojken är helt utan insulin är bara, jag vet inte, otroligt slarvigt.
I korthet: Insulinbrist = hög. För mycket insulin = låg. Alla som har med diabetes att göra, speciellt en diabetesmamma, vet detta, och en film med en budget på miljoner dollar måste kunna kolla upp information bättre än så här 2020. Speciellt när de har lyckats fått så mycket annat rätt, och när de genom Nathan skildrar en typ 1-diabetiker på ett så uppfriskande sätt.
Vad tycker du om detta med karaktärer med sjukdomar som diabetes i filmer och böcker? Blir det bättre, finns det möjlighet att några av dem fastnar i minnet också ett tag efter att vi har sett eller läst dem, eller är det bara ett underhållande och mer trovärdigt sätt att skapa djup och dramatik?
LÄS ÄVEN: Skapar diabetes mentala problem?
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
