Alla som lever med – eller i närheten av – typ 1 diabetes vet precis hur mycket jobb det kan innebära. Det är som ett jobb som du aldrig bad om att få, men som du nu har och aldrig får ledigt från. Du jobbar dygnet runt, utan rast. Utan semester. Utan lön. Och hur gärna du än vill kan du inte säga upp dig.
En annan jämförelse jag brukar göra är att det är som att ta hand om ett spädbarn. När den lilla gråter kan du inte fråga vad det är som händer. Är du hungrig? Är du trött? Gör det ont någonstans? Inga svar. Du får helt enkelt chansa och hoppas att det blir bra. Du gör alltid ditt absolut bästa och ändå kommer det bli fel ibland. Och det som fungerade igår är inte säkert rätt tillvägagångssätt idag. Det finns inget facit. Tänk dig att vi nu slänger in ytterligare en parameter i ekvationen. Det där spädbarnet är inte längre en jämförelse – det är ett faktiskt barn. Eller ja, ett foster. Att vara gravid och samtidigt leva med typ 1 diabetes är en utmaning utöver det vanliga.
Jag är i skrivande stund gravid i vecka 23 och har alltså passerat halva graviditeten med mitt första barn. Jag hade läst på om graviditet och T1D i viss mån innan, men har bestämt försökt att navigera mig förbi, runt och undan alla de skräckhistorier som finns därute.
LÄS MER: Att vara gravid med diabetes typ 1
Inte förberedd
Jag har alltid, sedan min T1D-debut år 2008, klassats som “välinställd” av vården. Jag har alltid kämpat hårt och lagt mycket tid på mitt blodsocker. Jag har haft tur att ha tillgång till riktigt bra tekniska hjälpmedel. Men trots detta var jag inte förberedd på den extra kraft och tid en graviditet skulle kräva av mig.
För att ge barnet de bästa förutsättningar behöver blodsockret ligga mer pressat. HbA1c-värdet ska vara lägre. Avstämningarna med diabetesmottagningen är mer frekventa. Ultraljuden, blod- och urinproven är många.
LÄS ÄVEN: För att du har diabetes…
En extra parameter
Skulle jag sammanfatta det, lägger jag säkerligen 300 % mer tid på min typ 1 diabetes nu än vad jag annars gör. Att ett litet liv växer i magen är verkligen en extra parameter att ta hänsyn till i en redan komplicerad tillvaro. Men – det GÅR. Med världens starkaste drivkraft (det lilla livet i magen) går det mesta.
Med trygg uppbackning från vården känner man sig aldrig ensam i kampen. Viktigt är bara att inte tappa fokus på sig själv genom det hela. Visst, bebisen mår inte bra av ett högt eller hoppigt blodsocker. Men en stressad mamma är inte heller bra. Därför är det så viktigt att vi öppnar upp för att prata om den här perioden i livet som ändå någon gång kommer infalla för många av oss. Vi kan dela erfarenheter. Tipsa varandra. Peppa på tunga dagar.
Om du också är gravid, eller vill bli, med T1D: Det är helt okej att ha dåliga dagar. Det är helt okej att det är tungt ibland. Vi vet att du gör ditt bästa. Glöm inte bort det du också. Och tänk vilken stark mamma du kommer bli – du fightas redan varje dag för att ge bebisen den bästa av världar!
I mitten av juli kom Sofias baby girl till världen, och allt har gått bra. Idag njuter hon av – och anpassar sig till – livet som mamma och allt vad det innebär!
LÄS ÄVEN: Du, jag och vår typ 1 diabetes
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
