När en ny person kommer in i ditt liv och blir en nära relation innebär det ofta att de får en snabbkurs i diabetes. En brant inlärningskurva. Kanske är det första gången de ser hur sjukdomen faktiskt är att leva med, och det kan väcka många frågor.
I över 20 år var jag i ett förhållande där jag faktiskt var ganska säker på att jag skulle bli väl omhändertagen om något hände i samband med min diabetes, men så plötsligt var jag ensam ett tag. Jag var tvungen att lita på mig själv. För mig var detta en skrämmande tanke. Men jag klarade av det – mer eller mindre.
Och plötsligt, helt oväntat – utan att egentligen försöka, kom en ny man in i mitt liv. Det har gått i rasande fart och redan inom en månad hade jag en sambo. Han har vetat från dag ett, och faktiskt lite innan dess, att jag har diabetes. Jag har villigt svarat på frågor som han har ställt, och det jag kände var rätt.
LÄS ÄVEN: 5 SOMMARTIPS FÖR TYP ETTOR
De första upplevelserna av känningar
Men hur många negativa aspekter av diabetes har personen sett under denna månad? Jeg mener; vardagen rullar i stort sett på av sig själv. Saker brukar vara ganska lätta att hantera, förutom viss utrustning som går sönder och behöver bytas ut osv.
Men känningar? Efter att jag fick en ny pump och sensor i september 2022 har jag som tur är väldigt få av känningar där jag behöver hjälp. Jag minns två: En där jag satt på knä mitt i vardagsrummet och beordrade minstingen i huset att mata mig med pizza, och andra gången när jag vaknade på morgonen – den nya pojkvännen frågade mig något och jag bara tittade på honom med ett konstigt, fåraktigt leende. Lyckligtvis förstod han, trots sin brist på erfarenhet, vad som pågick.
Jag visade honom hur Baqsimi (näspulver som används för mycket lågt blodsocker) fungerar, vilket han uppenbarligen tyckte var en finurlig sak. Och förklarade sedan hur jag reagerar när mitt blodsocker är väldigt lågt, att jag ibland inte riktigt förstår vad jag ska göra – och att jag emellanåt, men numera extremt sällan, kan få kramper.
Men så kom den där helgen…
Alltid lika pinsamt att tappa kontrollen
Jag visste att mitt blodsocker var lågt och jag skulle fixa till det. Men jag ”skulle bara” först. Jag minns inte att jag lade mig ner på sängen, där min pojkvän låg och sov. Men jag vaknade av att han tryckte i mig druvsocker. Jag hade återigen, som förr i tiden, drabbats av kramper.
Jag är egentligen inte förvånad över hur bra han hanterade detta. Men ändå. Det gör ju att jag känner mig extra trygg. Och jag blir alltid lika generad varje gång någon ser mig tappa kontrollen, som i detta fall.
Jag VET att jag inte kan hjälpa det. Visst, i det här fallet hade det kunnat undvikas om jag inte led av det jag kallar för “Alfons Åberg-syndromet” – med att bara behöva fixa något först.
Men när jag kom till sans igen, på riktigt. Då satt vi arm i arm, jag såg på honom och det enda som slank ur mig var ”Förlåt!”
Hur går du tillväga när en ny person kommer in i ditt liv och blir en nära relation när det gäller din diabetes?
LÄS ÄVEN: DET HÅRDA JOBBET BAKOM ETT PERFEKT LÅNGTIDSBLODSOCKER
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
