Jag har fått diagnosen frusen/diabetesskuldra. Det är ingen farlig diagnos och med rätt hjälp är det ganska enkelt att bota.
Tyvärr gick det inte så lätt för mig. Jag blev feldiagnostiserad i 8 år. Det började med smärta och kraftbortfall i höger axel. Diagnosen blev överansträngning och vila ordinerades. Detta fortsatte under en längre tid och tillslut orkar man inte fråga längre. Muskler förtvinade, en stor del av Infraspinatus/Teres och Triceps är idag borta. När jag sedan började känna samma symptom i vänster axel tog det två ortopeder innan jag hörde namnet frusen skuldra.
Operation/mobilisering i vänster axel utfördes under narkos två dagar innan julafton 2014 och jag måste säga att det var den värsta jul jag upplevt. Smärtan efter var enorm och morfin var det enda som hjälpte. Man bör komma igång med sjukgymnastik omgående efter ingreppet men smärta gjorde att det tog flera dagar innan jag kunde röra axeln trots morfin i kroppen. Även efter var det svårt att göra de stretchövningarna som behövdes och jag började stelna i axeln igen.
Efter ett tag på stigande morfindoser var det dags för ortoped nummer 3. Svaret jag fick var att detta kommer du ha för resten av livet. Samma svar fick jag på Smärtkliniken och att morfin nu skulle vara som mitt insulin, en livsnödvändighet. Jag hade ont, var läkemedelsberoende och den trygghet som min sambo givit var borta. Livskris är nog rätt ord som då kommer in.
Jag går på droger, blir deltidssjukskriven och min sambo beslutar sig för att lämna mig. Fysiskt är jag nere på botten. Jag blir trött av att gå uppför en trappa. Psykiskt är det inte mycket bättre. Dock har jag varit aktiv och begärt att få en second opinion på ett annat sjukhus. Där upptäcker de att även höger skuldra är frusen.
Operation bestäms och det är högern vi börjar med. Samma operation men utförd på helt olika sätt. När jag vaknar efter operation undrar jag om jag verkligen gått igenom detta. Förra gången kunde jag inte ligga still av smärta och inga smärtstillande fungerade. Nu hade jag ont men inte i närheten av förra. Redan efter 4 timmar är jag igång med stretchövningarna. Förra gången tog det flera dagar.
Att träffa rätt läkare är oerhört viktigt och man får inte ge upp om man inte är nöjd. Det är lätt att ge med sig för “bättre vetande” men hade jag gjort det hade jag inte funnits idag. Nu har jag återfått hoppet och hoppas få berätta om de framsteg jag gör i min fysiska träning på vägen tillbaka till livet igen!
Tack Simon
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
