Att få känning på jobbet vill man helst undvika, och jag brukar vanligtvis klara det. Men inte alltid. Här är fyra känningar som jag fått på jobbet.
Jag måste erkänna att jag i regel klarar att undvika att blodsockret blir för lågt i mitt arbete som apotekstekniker. Kanske för att jag förebygger, att jag numera har kontinuerlig blodsockermätare, och för att jag bara arbetar halvtid.
Men det händer trots allt, och efteråt kan jag skratta åt situationerna. För det har aldrig hänt något allvarligt.
LÄS MER: Fyra tips att ta tillbaka makten över din kropp
1. Bet chefen i fingret
Första gången det gick riktigt snett stod jag och packade mediciner för hemsjukvård.
Tidspress, många produkter och kontroller och en ibland otålig förare gjorde att jag inte hade tid att ta paus för att kontrollera mitt blodsocker. Jag jobbade på och hade inga känningssymptom.
Jag minns att jag berättade för en kollega att jag trodde att mitt blodsocker var lågt. Hon hjälper mig in till lunchrummet.
Mer minns jag inte förrän jag vaknar och upptäcker att jag sitter framför min dåvarande chef och försöker så gott jag kan att vägra att han ger mig Hypostop (flytande glukos). Det smakar fruktansvärt illa och jag hade vid ett tillfälle bitit honom i fingret.
På håll hör jag någon säga: ”Jag har ringt efter ambulans – de är på väg.”
Då flyger fan i mig: Så tusan heller! Jag sväljer Hypostopen och känner efter ett tag hur sockret sprids i kroppen. När ambulansen kommer tittar de lite förvånat på mig, mäter blodsockret som visar 5,3. De rycker på axlarna och åker igen….
Plötsligt sitter jag under ett skrivbord och gapskrattar medan jag kastar strimlat papper.
2. Kund till undsättning
En annan gång stod jag i kassan och skulle ta emot en betalning. Siffrorna och bokstäverna började flyta ihop. Jag gör som jag brukar, men datorprogrammet lyder inte.
Kunden förstår vad som håller på att hända, hon har nämligen en bror som har diabetes. Hon tar tag i mig och hjälper mig in till lunchrummet, sätter mig bestämt ner på en stol och ger mig en banan.
Några kolleger skyndar till: ”Ursäkta att jag tog mig friheten”, säger kunden. Hon var värd ett stort fång blommor, men var bara glad över att kunna hjälpa till.
”Man glömmer lätt att de som arbetar på apotek också bara är människor.”
LÄS MER: Den gången jag inte lyckades få ner mitt blodsocker
3. Skrattanfall under skrivbordet
Jag var diabetesansvarig på min förra arbetsplats, av naturliga skäl. Jag hade därför mycket kontakt med fasta diabeteskunder dagligen.
En kväll skulle jag arbeta med en relativt ny farmaceut. Hon visste att jag har diabetes, men kunde ganska lite om diabetes.
Eftermiddagen kommer och det är bara vi två på jobbet. Klockan har slagit 17 och vi har en timme kvar att jobba. Jag minns inte så mycket från händelsen, men det här är vad jag har fått berättat för mig:
Plötsligt sitter jag under ett skrivbord och gapskrattar medan jag kastar strimlat papper. Lyckligtvis ska en av mina diabeteskunder kommit in i lokalen efter jobbet. Han förstår tecknen och skickar sin fru att köpa äppeljuice.
Jag kommer till sans igen sittandes i en stol och möts då av tre par ögon som stirrar på mig lätt skräckslaget.
Det är fortfarande lite pinsamt när jag stöter på personen i fråga. Jag hälsar visserligen aldrig på grund av sekretessen, men jag rodnar från topp till tå.
4. Returstrul
Jag har arbetat på samma ställe i över ett år, och numera har jag ju en kontinuerlig mätare. Den är verkligen guld värd på jobbet.
Jag jobbar sent tillsammans med chefen och vi har riktigt mycket att göra, men inte så mycket att det är stressigt.
Mätaren vibrerar intensivt, blodsockret är lågt – eller snarare, det är på väg ner. Jag tar några druvsockertabletter och fortsätter jobba. Men i farten glömmer jag att kontrollera mätaren igen.
Så står jag där igen, i kassan. Jag ska ta emot en retur, vilket är ganska enkelt – men det strular. Programmet gör inte som jag vill, och DÅ kommer jag på: blodsockret!
Jag stammar fram till kunden att: ”Eh… Jag tror att jag får gå och kolla med chefen. Får det inte att fungera just nu”.
Jag småjoggar till andra änden av lokalen, greppar tag i flaskan med Urge samtidigt som jag säger till chefen: ”Du? Mitt blodsocker krånglar. Skulle du kunna hjälpa en kund med en retur? Programmet gör inte som jag vill”.
LÄS MER: Sex och diabetes: ett tabulagt ämne?
Har alltid mat och dryck liggande på jobbet
Jag har dessbättre varit förskonad från stora, traumatiska upplevelser med lågt blodsocker ute bland folk i vuxen ålder. Jag har klarat mig ganska bra.
Det hämmar mig inte alls och de flesta kolleger som jag har haft genom åren har förståelse för att ingen dag är den andra lik, och att det även gäller blodsockret.
På min nuvarande arbetsplats ser jag till att jag alltid har mat i lunchrummet, en stor ask med druvsocker i mitt skåp i omklädningsrummet, plus en ask i lådan ute vid kassan. Och så har en flaska Urge ståendes utifall att jag behöver något snabbverkande. Mest för att jag inte är så förtjust i druvsockertabletternas konsistens.
Hur gör du om du skulle få lågt blodsocker på jobbet?
LÄS MER: Det hårda jobbet bakom ett perfekt långtidsblodsocker
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
