Eller är det bara jag som känner så? Jag har blivit bekväm med hemmakontor och distans till andra. Kanske att det känns lite som en antydan till social fobi. Och jag undrar om vi någonsin kommer att skaka hand när vi hälsar igen?
Det här är del 2 i en serie med tre inlägg där jag tar upp hur det kommer att påverka oss när vi plötsligt ska återgå till det normala? Har du inte läst del 1 kan du göra det här.
Har fler fått social fobi på sistone? Det är faktiskt möjligt. Jag har generellt blivit mer skeptisk till andra, och är ibland rädd att världen ska öppnas upp igen. Rädd för att bli sjuk, men också rädd att missa något.
När det gäller det sociala kommer det att bli trevligt att kunna umgås igen, men det kommer förmodligen också att bli en utmaning. Jag är en väldigt social person, men har alltid behövt mycket egen tid för att ladda batterierna. Det senaste året har jag emellertid märkt att varje gång jag har träffat andra har jag fått energi från dem. Och det har varit en fantastisk upplevelse. Plötsligt har det att vara social varit enbart positivt, och det har varit så trevligt.
Något som betyder att jag framöver måste bli bättre på att säga nej till sådant som jag inte vill eller har energi att göra. Och istället bara göra det jag verkligen vill. Jag måste bli bättre på det, både för min egen och för andras skull.
LÄS ÄVEN: Det är OK att känna det som att man har gått in i väggen ibland!
Hur finner man arbetsro i ett bullrigt kontorslandskap?
Den sociala biten kan bli en utmaning när vi ska gå tillbaka till jobbet efter att ha arbetat hemifrån en längre tid, och det tror jag gäller fler än bara mig. Stora kontorslandskap där ljudnivån är hög kan vara tröttsamt när man är van vid att ha arbetsro. Och kanske extra tröttsamt dagar när man inte känner sig på topp och därför helst vill hålla sig lite för sig själv.
Kan det istället bli en ny normal som gör att vi i större utsträckning kan styra vår arbetsdag själva? Jag hör rykten om att det har varit en enorm vinst för många företag med hemmakontor.
Måste vi verkligen skaka hand när vi hälsar?
Det kommer att bli en stor omställning att återgå till det normala, eller att hitta en ny och acceptabel normal nivå som alla kan leva med. Det ska bli spännande att se hur världen ser ut om några år. Kommer vi att resa på samma sätt som tidigare? Det tror jag absolut att vi kommer att göra, men vi kommer eventuellt att vara lite mer försiktiga med vem vi umgås med och speciellt vem vi kramar om eller tar i hand.
Och behöver vi verkligen skaka hand? Räcker det inte att säga hej och presentera sig? Vi får helt enkelt se om traditionerna förändras efter det här. Kommer stressen att vara densamma som tidigare? Vill vi gå tillbaka till en värld där fokus enbart ligger på skulle – borde – kunna?
Jag hoppas att vi har lärt oss att det är OK att ta en andningspaus då och då. Ta en paus från ett hektiskt och pulserande liv och bara försöka att ”vara”. Det är bra både för den fysiska och den mentala hälsan, och inte minst för diabetesen.
LÄS ÄVEN: Kan man bli utbränd av diabetes?
LÄS MER OM VÅRA PRODUKTER på Accu-chek.se
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
