I över ett och ett halvt år har det onormala varit det normala. Förhoppningsvis kan vi snart se slutet på pandemin, och då undrar jag: hur kommer det att se ut? Tar vi med oss det nya ”normala” in i framtiden?
I skrivande stund är det ett år och fyra månader sedan hela världen vändes upp och ner av en pandemi. För 16 månader sedan fick vi strikta förhållningsregler (i Norge) om att stanna hemma, träffa så få som möjligt, inte resa till stugan, inte hamstra mat, inte resa utomlands och att hålla avstånd. Ingen kunde förbereda oss på detta.
Men hur förbereder vi oss nu när världen öppnas upp igen? I Norge har halva befolkningen över 18 år fått minst en dos vaccin. Och strax under 30 procent är fullvaccinerade (i skrivande stund). Nu är det tillåtet att träffa flera personer igen, gå ut och äta, dricka ett glas vin på en bar och snart kan man resa utomlands utan att behöva sättas i karantän när man återvänder till Norge igen.
LÄS ÄVEN: Nyfikenhet som underlättar
Hur kommer det nya ”normala” att vara
Eftersom jag, liksom alla andra med diabetes, tillhör en riskgrupp för covid-19 har jag levt relativt isolerat hela perioden. Jag har haft hemmakontor sedan den 13 mars 2020. Och under en lång period i vinter när smittan var som värst, bara träffat den närmaste familjen och fått hjälp att handla. Det betyder att jag har träffat väldigt få personer de senaste 16 månaderna, och haft ett litet socialt umgänge utanför den innersta kärnan av personer jag träffar.
Vid flera tillfällen har jag diskuterat detta med vänner; hur kommer det att påverka oss när vi plötsligt ska återgå till det ”normala”? Och hur kommer det nya ”normala” att vara? Är det realistiskt att vi träffas och arbetar som tidigare?
LÄS ÄVEN: Året 2020 har gjort något med mig och min diabetes
Har vi blivit folkskygga?
De i min vänskapskrets som har haft hemmakontor och varit naturligt isolerade på grund av detta, säger alla samma sak: de kommer att tycka att det är lite jobbigt att träffa andra människor varje dag. Utsätta sig för potentiell smitta, vara social på jobbet hela dagen och inte ha möjlighet att logga ut när det behövs. Det är märkligt hur snabbt det går att lägga sig till med nya vanor. Har vi blivit folkskygga?
Jag för min del har känt att det har varit extremt skönt att slippa stressen på morgonen. Om jag har haft en jobbig natt på grund av diabetesen, har jag kunnat sova längre för att återhämta mig. Och istället har jag kunnat arbeta en timme längre på eftermiddagen. Det är något som jag inte kunde göra förut. Inte för att jag har använt mig av det speciellt ofta, men bara vetskapen om att det går har gjort att jag har känt ett lugn. Ett lugn jag inte har känt på många år.
Hemmakontor gör det lättare att kontrollera blodsockret
Personligen har jag upptäckt att hemmakontor har flera fördelar. Normalt har jag ett väldigt stressigt jobb, men det har trots det gått bra att arbeta långa dagar med nya utmaningar eftersom jag har kunnat styra mina dagar lite bättre själv. Jag har kunnat äta när jag vill eller behöver, och jag har arbetat mer koncentrerat. Det är något jag har haft stor hjälp av i min arbetsvardag.
Jag har känt mig tryggare och haft ett mycket bättre blodsocker efter att hemmakontor infördes och morgonstressen försvann. Om jag fick lågt blodsocker på eftermiddagen, vid arbetsdagens slut innan pandemin, fick jag ofta lägga mycket tid på att få upp mitt blodsocker igen innan jag kunde köra hem. Nu har jag kunnat logga ut när det behövs och få kontroll över mitt blodsocker igen utan att det har tagit alltför mycket tid. Det är en trygghet och frihet som jag kommer att sakna mycket.
LÄS ÄVEN: 4 saker som har förändrats under mina år med diabetes
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
