I över ett år har vi levt med en pandemi. Det trodde jag inte då för ett år sedan när Norge stängde ner. Vardagen ser totalt annorlunda ut, i alla fall för min familj.
Jag bor i Oslo och här har det varit hemmakontor sedan Norge stängde ner i mars 2020. Barnen har haft mycket distansundervisning och vi har generellt tillbringat mycket tid hemma. Även om vi alla är rejält uttråkade, har vi tur som har gott om plats, närhet till naturen, har hållit oss coronafria och jag har ett trygg jobb att gå till. Sådant är det viktigt att ha i åtanke.
Jag har lyckats hålla humöret uppe för det mesta. Jag har mina ”tricks” för att ta mig igenom vardagen hemma.
Hitta glädjeämnen i vardagen
Det här året har jag lärt mig att uppskatta de små sakerna. Riktigt små saker. Det kan vara kaffe på sängen, en god natts sömn, snälla barn och ett gott vin en lördagskväll. Till exempel har jag försökt att hitta något att vara glad över varje dag och att ha något att se fram emot. Jag har gjort goda luncher (enklare när man har hemmakontor) och druckit alldeles för mycket kaffe och Pepsi Max.
Jag har lagt en hel del pengar på gott vin. Innan drack jag knappt alkohol. Men jag har gillat att upptäcka hur mycket gott vin det finns, speciellt naturvin har blivit en favorit. Blodsockervänligt är det också.
LÄS ÄVEN: Michelin och lågt blodsocker
Se möjligheterna, inte begränsningarna
Även om Norge har varit nerstängt, har det funnits möjligheter att göra saker. Vi har bott på hotell i städer som vi aldrig hade besökt om det inte hade varit för pandemin. Vi har varit i Hamar, Sarpsborg, Fredrikstad och Drammen för att bara nämna några. En till två nätter har räckt för att hinna se de här små städerna. Barnen har gillat att bo på hotell och se något annat än vardagsrummet där hemma.
LÄS ÄVEN: Brutit en ny barriär med med öppenhet om diabetes
Att inte bry sig så mycket
Det är en pandemi och på många sätt råder lite av ett undantagstillstånd. Även om jag har gått upp fem kilo och är tyngre än på många år. Jag vill gärna gå ner de kilona, men vet att det är svårare när jag går hemma än när jag lever ett normalt liv. Därför stressar jag inte upp mig alltför mycket över det, även om byxorna sitter tight (går runt i joggingbyxor mest ändå). Målet är att gå ner några av dem innan sommaren. Det ska jag klara.
LÄS ÄVEN:
Det här är en övergående period – det kommer att gå över
Dagarna är tunga emellanåt. Jag hade aldrig trott att det här skulle hålla på i över ett år. Om jag hade vetat det i mars hade jag blivit deprimerad. Det är fortfarande svårt att se slutet på det, men nu har vi vaccin som förhoppningsvis kommer att fungera bra.
Men vi vet ännu inte när det är över och vi kan återgå till en normal vardag. Men när det händer hoppas jag att vi tar med oss lärdomarna och gläder oss över små saker i en normal vardag. Och att vi kan ge varandra en kram utan att vara rädda för smitta. Det ser jag fram emot!
LÄS ÄVEN: Jag ville bara vara en normal tonåring
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
