En vit rund ”mackapär” på armen är det enda synliga beviset på att jag har diabetes. Tidigare dolde jag den för allt vad jag var värd. Nu bär jag den med stolthet.
Det tog många år för mig att acceptera att jag har diabetes typ 1. Jag kände ingen skam. Men jag var rädd att ligga andra till last och att andras fördomar och okunskap om ”sockersjukan” skulle påverka hur de såg på mig. Jag satte sprutor och mätte blodsockret i det fördolda. Och om jag fick känning när andra var i närheten gick jag helst in på toaletten och åt så att ingen skulle se mig.
När jag fick en kontinuerlig blodsockermätare (CGM) var det viktigt för mig att sätta den på ett ställe på kroppen där den inte syntes. På sommaren var detta svårt. Och jag trodde att alla tittade på mig när jag låg på stranden i bikini. Dessbättre har jag kommit längre idag. Ja, CGM, är ett synligt bevis på att jag har en kronisk sjukdom. Men också ett bevis på att jag tar ansvar för min sjukdom. Och att det finns hjälpmedel som gör att jag kan leva ett bra liv med diabetes.
Alla har sitt
Jag har så klart blivit äldre. Och det finns annat i livet som både är större och viktigare än min diabetes. Alla har något de kämpar med och utmaningar som både är synliga och osynliga. Och att jag får frågor om ”mackapären” jag har på armen kan vara en ingång till att prata om diabetes och förklara att man kan leva ett bra liv trots den. Här är yngre generationer mer öppna och förstående. Medan äldre kan vara färgade av hur man såg på diabetes typ 1 förr i tiden. Då var hjälpmedlen sämre och behandlingen mer komplicerad. Jag minns själv skräckhistorierna som man berättade för mig när jag fick diabetes för 16 år sedan. Jag hör dem sällan numera, och anledningen till det tror jag är att hjälpmedlen är bättre.
LÄS ÄVEN: Den gången jag inte lyckades få ner mitt blodsocker
Med CGM på catwalken
Modellen Lila Moss väckte uppståndelse när hon förra året bar sin insulinpump helt synlig på catwalken. Hon är en av världens största modeller och dotter till supermodellen Kate Moss. Hon fick mycket positiv uppmärksamhet för att hon bar den så synligt, och människor över hela världen med diabetes typ 1 hyllade henne för hennes öppenhet.
Disney visar vägen
I år kom världens första tecknade film där två av karaktärerna tydligt har diabetes typ 1. En av dem har insulinpump och en annan har sensor. Diabetes är inte något tema i filmen, men genom att ha med karaktärer som har diabetes utan att man gör en stor sak av det, visar Disney med denna film att barn med diabetes kan vara som andra barn.
LÄS ÄVEN: Sex och diabetes: ett tabulagt ämne?
Gemenskap
Att känna mig mer trygg med min diabetes och vilken roll den ska ha i mitt liv, är något som har blivit tydligare för mig ju äldre jag har blivit. Jag har fått ett stort och bra nätverk med andra som har diabetes, och det har också gjort att jag har känt mig mer trygg när det gäller min sjukdom. Jag är likeperson på Diabetesförbundet och pratar med andra som har större utmaningar än jag. Självklart har jag dåliga dagar då jag är urless på att ha diabetes, men jag vet att det bara är jag själv som kan vända på det tankesättet och försöka fokusera på allt det som är positivt i livet. Vi har trots allt haft tur som lever med diabetes idag och inte för femtio år sedan.
LÄS ÄVEN: Senkomplikationer vid diabetes: Så minskar du risken
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
