Om det är något vi människor inte bör underskatta för att vi ska fungera optimalt, så är det stabila nätter med god sömn. Ända sedan jag började få symtom på diabetes typ 1 för 11 år sedan, har jag kämpat riktigt mycket med att jag vaknar ofta på nätterna. Hur kan jag få tillbaka min sömn?
Att behöva gå på toaletten ofta för att kissa är kanske det mest välkända symtomet på att man har diabetes. Det var också så det började för mig. Kombinerat med extrem utmattning som en följd av att jag kunde gå upp 5-6 gånger per natt för att jag måste gå på toaletten. Att vakna så många gånger under en natt som är tänkt att vara i 8 timmar påverkar naturligtvis sömnkvaliteten. Och du blir trött nästa dag. Trots att jag inte vaknar lika ofta nu 11 år senare, är det som att min kropp vande sig vid en rytm där jag automatiskt vaknar efter att ha fått 2-3 timmars sömn.
Kroppens rytm
Jag kan ha nätter med både perfekt, högt och pendlande blodsocker. Oavsett vad jag gör så kämpar jag med att jag vaknar av att jag behöver gå på toaletten. Om jag inte behöver gå på toaletten, vaknar jag av med en slags panik över att jag måste kontrollera blodsockret. Detta trots att jag varken har larm eller andra meddelanden som berättar för mig att något farligt är på gång.
Jag kämpar helt enkelt för att hitta en bra förklaring till vad som får mig att vakna så ofta och varför det är så svårt att komma till ro på kvällarna och under natten. Så att jag får en stabil och god natts sömn. Slutsatsen jag har kommit fram till måste vara att min kropp kom in i någon slags rytm de månader som jag hade kraftiga symtom på diabetes. En rytm där jag måste kissa ofta och som jag jobbar på att komma ur.
LÄS ÄVEN: Det tog ett år innan jag upptäcktee att det är skillnad på insulintyperna
Försökt med alla goda råd
Jag har faktiskt inte sovit en hel natt sedan hösten 2011. Innan dess började jag utveckla symtom på sjukdomen. Jag tror att rekordet sedan dess är 5 timmar sammanhängande innan jag vaknar av mig själv. Det här är dock en topp. För det mesta vaknar jag av att jag känner en form av oro så ofta som varannan till var tredje timme. När jag hör om andra som ”klagar” att de bara har sovit 6 timmar sammanhängande en natt, skulle jag önska att de fick prova på att gå i mina skor ett tag. För någon som har sovit dåligt i 11 år skulle en natt med 6 timmars sammanhängande sömn vara en dröm. Småbarnsföräldrar kan säkert relatera till något liknande.
Jag har provat alla goda råd om sömnhygien för att komma ur rytmen med täta uppvaknanden. Jag har pratat med min husläkare. Varit hos en sömnexpert och testat olika typer av kvällsmat. Jag har försökt att dricka minimalt före läggdags, lägga undan mobilen, datorn och stänga av TV:n, yogat och mediterat. Men inget har fungerat. Uttryckt på ett annat sätt upplever jag att den stabila, djupa och viktiga sömnen försvann för mig när jag diagnostiserades med diabetes. Det här är otroligt tröttsamt och gör att jag fortfarande tidvis känner mig extremt utmattad, trött och allmänt håglös.
För min del är detta bara ett av många tillstånd som följer av att ha diabetes. Tillstånd som det är viktigt att informera sin omgivning om. Med tanke på att man kan behöva göra en del anpassningar i sin vardag när man inte får sin sömn.
Har du upplevt något liknande? Vad, om något, är dina erfarenheter när det gäller diabetes och sömn?
LÄS ÄVEN: Mitt första möte med diabetes typ 1
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
