Jag fyller snart 43 år och har haft LADA (Latent Autoimmune Diabetes in the Adult) i ca 2,5 år. Det är en relativt ny form av diabetes som har drag av både diabetes typ 1 och 2 och är en autoimmun sjukdom. Det innebär att man har antikroppar mot de insulinbildande cellerna, men insjuknandet är lättare än vid typ 1. Insulinproduktionen vid LADA bevaras längre än vid typ 1 och försämras snabbare än vid typ 2. Min insulinproduktion kommer att avta allt eftersom, men jag ligger fortfarande inom normalgränsen.
Jag och LADA är “gifta” med varandra, men jag hoppas och tror på skilsmässa, d.v.s. att det kommer ett botemedel. Vi tillbringar långt mer tid tillsammans än vad jag tillbringar med min man och mina barn. Enligt mig är jag fortfarande i “smekmånaden”, och har haft turen att inte drabbas av allvarliga incidenter. Jag anser dock att hinder är till för att besegras och om de kommer är jag beredd!
Omställningen i min vardag med LADA är nog mest synlig för familjen. För att slippa darrningar, illamående, svettningar och irritation måste jag planera mina matintag noggrant och kan till exempel inte alltid vänta in gemensam familjemiddag, frukost eller liknande. Ni kanske känner igen er? Jag är försiktig med snabba kolhydrater som skjuter mitt blodsocker i höjden. Jag äter ofta GI kost och avstår sötsaker.
Min största utmaning hittills är hur LADA påverkar min träning. Jag tränar i stort sett dagligen och är aktiv inom bl.a. triathlon och swimrun. Träningen har en positiv effekt på blodsockret, som följs av en sensor på min överar
m. Mitt blodsocker sjunker dock ofta ganska snabbt under träning och jag behöver regelbundna matintag för att hålla det jämt och därmed må bra. Det händer att jag behöver avbryta min träning till följd av att jag blodsockervärdet haltar. Det är då jag känner mig tillfälligt besegrad, men människan är stark så jag reser mig upp och blir bara starkare.
Jag arbetar själv inom sjukvården och har med egna ögon sett vad diabetes kan ge för komplikationer. I dag är alla mina värden bra och allt är inom referensramen. Kan jag då kalla mig frisk? NEJ. Tyvärr inte. Min kropp är beroende av tabletter som hjälper till att öka insulinnivåerna efter måltid samt minskar mängden socker som bildas.
Jag vill påstå att okunskapen runt diabetes är stor i Sverige. Mina vänner kan fråga “varför har du fått diabetes? Du är smal, extremt vältränad, äter nyttigt, alltid varit fysiskt aktiv, gillar inte sötsaker”. Mina barns skola använder fotfarande begreppet “sockersjuka” och min dotter, som är 12 år, får ofta upplysa klassen och läraren om att ”det heter diabetes och det finns olika former av diabetes”.
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
