Jag heter Arvid Larsson Stern och jag har ingen aning om hur det är att leva med diabetes. Ingen alls, faktiskt. Jag vet inte hur det känns när blodsockret blir alltför lågt, jag vet inte hur det är att konstant behöva mäta det själv och jag vet inte hur det är att gå från dag till dag med diabetes. Jag vet med andra ord relativt lite om själva sjukdomen, men jag vet hur det är att leva med en närstående med diabetes.
Min syster, Sofia Larsson Stern, blev diagnostiserad med diabetes när hon var 15 år, för snart nio år sedan. Ingen i familjen hade diabetes sedan innan, och därför var kunskapsnivån väldigt låg och beskedet kom som en chock för oss. Jag minns hur vi var på väg till fjällen för att vandra när läkaren plötsligt ringde, och hur min mammas ansikte nästan bleknade helt.
Konstigt att se sprutor
Till en början var det konstigt att se min syster behöva ta sprutor varje gång vi skulle äta, räkna ut hur mycket insulin hon behövde ta för varje måltid. Det var inte lätt för någon i familjen, och det kändes inte rättvist att just Sofia skulle få ta en så pass stor smäll själv. Det var inte jämnt fördelat liksom.
LÄS ÄVEN: Ensam tillsammans
Idag ser jag på saken helt annorlunda. Vad som började som det värsta tänkbara scenariot för Sofia, har idag omvandlats helt. Hon har under dessa nästan nio år med diabetes gjort något fantastiskt. Jag kommer själv ihåg när hon först berättade för mig att hennes gymnasiearbete (arbete som pågår under hela sista året på gymnasiet) skulle handla om just typ 1-diabetes. Från och med då förstod jag att hon var på helt rätt väg.
Vänt situationen
Gymnasiearbetet i sig blev otroligt bra, jag har hört feedback om hur intressant min systers föreläsningar om diabetes var. Efter gymnasiet fortsatte hon på inspikad väg och arbetade med diabetes. Hon har skapat en egen blogg som har haft fantastisk framgång och även arbetat med diverse diabetesrelaterade projekt. Hon har vänt situationen från en olycklig diagnos till en fantastisk möjlighet.
LÄS ÄVEN: För att du har diabetes…
Det har inte alltid varit enkelt att leva bredvid någon med diabetes. När Sofia fortfarande bodde hemma fanns det gånger då hon var låg och inte på humör. Det missade jag ibland och var lite väl “irriterande”, som småbröder kan vara. Det var givetvis inte en perfekt kombination och jag är glad att dessa situationer har blivit färre och färre med tiden.
Att leva med en syster med diabetes
Det är svårt att beskriva hur det är att leva med en syster med diabetes kortfattat. Jag har så höga tankar om min syster och vet att hon förtjänar det bästa. Jag är glad att ha fått se hur någon kan fullständigt snurra på en situation från något väldigt tråkigt till något så bra att det var omöjligt att förutspå. Det är min syster i ett nötskal, det är inte nytt för mig.
Det går att säga så här: sen diagnosen har allt ändrats, samtidigt som ingenting alls har förändrats.
LÄS ÄVEN: Ställ krav för din egen hälsa
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
