Tanken slog mig senast jag gjorde en MR och skulle ta bilder av båda mina axlar, som aldrig blir helt bra. Man går igenom en massa frågor och varje gång svarar jag naturligtvis på samma sätt: ”Jo, jag har insulinpump med sensor och vet att sensorn och pumpen måste tas bort innan jag kan lägga mig i MR-maskinen.”
Den här gången slogs jag av att det tar lite extra tid att koppla från sensorn, sätta den på laddning, koppla från pumpen och utöver det ta av sig annat som man inte kan ha på sig under en sådan undersökning.
Är jag långsammare än en person utan diabetes?
Mannen som skulle ta MR på mig var både trevlig och bra, det var inte det. Han hade full förståelse för att jag inte var en av de ”snabbaste” eftersom jag skulle koppla från min diabetesutrustning. Men jag kände att jag blev lite stressad eftersom saker och ting tar längre för mig än det kanske gör för någon som inte har diabetes?
LÄS ÄVEN: Det hårda jobbet bakom ett perfekt långtidsblodsocker
”Tar lite längre tid än det brukar”
Efter undersökningen ska utrustningen tas på igen och kopplas in. Eftersom jag lite fick känslan att jag måste ”skynda mig” innan jag lade mig i MR-maskinen tänkte jag att nu när jag var klar så skulle jag säga det. Det kunde nog komma att ta lite längre tid än normalt eftersom jag skulle koppla in min utrustning igen. Det var inga problem, sa den trevlige mannen. Han skulle gå på lunch.
Merarbete
Ändå tänker jag så här efteråt på det merarbete som vi som har diabetes faktiskt har. Vi lever med detta varje dag och diabetesen finns med oss dygnet runt. Vi måste anpassa oss, planera och komma ihåg att ta av oss diabetesutrustningen för att till exempel en MR-undersökning ska gå bra.
Idag av alla dagar så klart!
Den här dagen fick jag naturligtvis lågt blodsocker 20 minuter innan jag skulle på undersökningen. Pumpen pep till, ”under 2,8” i blodsockernivå … Jag hade ätit, till och med lite glass eftersom jag redan innan såg att blodsockret höll på att sjunka. Så jag var tvungen att stabilisera mitt blodsocker på 20 minuter och ta mig till undersökningsrummet.
LÄS ÄVEN: Det hårda jobbet bakom ett perfekt långtidsblodsocker
Tiden kommer och går
DET är stressande, för tiden som jag har kommer och går oavsett om jag har diabetes. Dyker jag inte upp blir det dyrt för mig. Det visar sig att det räcker att det hade räckt att planeringen inte hade varit optimal för att jag faktiskt inte skulle ha hunnit till undersökningen i tid.
Skyhögt blodsocker efter undersökningen?
Jag lyckades få så pass bra kontroll på blodsockret att jag kunde genomföra undersökningen. Blodsockret var på väg upp igen. Min tanke inne i magnetkameran var hur högt mitt blodsocker skulle vara efter de här 20 minuterna med ett stort kolhydratintag och att jag nu inte hade pumpen inkopplad längre. Det enda jag kunde göra vara att vänta spänt.
LÄS ÄVEN: Detta bör du veta om insulinchock
Gick ju bra ändå!
Jag behöver väl knappast säga att det första jag gjorde efter undersökningen var att göra en fingermätning av mitt blodsocker. Blodsockermätaren visade 9,9. Det var inte så illa ändå! Det kunde ha varit mycket värre. Återstod bara att fästa sensorn och pumpen igen. Sätta lite insulin, ta på sig kläderna och åka hem.
LÄS ÄVEN: De tio vanligaste frågorna jag får om diabetes typ 1
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
