Om du har insulinberoende diabetes är det nästintill omöjligt att aldrig uppleva lågt blodsocker eller en känning. Bortsett från diverse komplikationer som kan utvecklas efter många år med diabetes skulle jag säga att känningar är den klart värsta vardagssmärtan. Jag skulle verkligen önska att vanliga, friska personer fick uppleva en riktig känning en gång.
Känningar är inte att leka med. I värsta fall kan det uppstå mycket allvarliga situationer, där den som drabbas kan förlora medvetandet. Vi reagerar alla väldigt olika när vi börjar märka av symtomen. En del känner tidigt igen varningssignalerna och är bra på att få i sig snabba kolhydrater innan de gör något annat. Andra kan ha svårt att känna igen de fysiska symtomen på hypoglykemi eller en känning, och kan därför börja bete sig konstigt. De blir stingsliga och kan utsätta sig själva och andra för fara.
När jag får en känning genomgår jag dock ingen personlighetsförändring och jag är bra på att känna igen symtomen. Jag har tidigare mätt blodsockervärden som är extremt låga (värden kring 1). Men har aldrig förlorat medvetandet eller befunnit mig i särskilt farliga situationer. Jag har alltid vetat att det viktiga i en sådan situation är att få i sig något som innehåller socker.
Svårt för min omgivning
Om mitt blodsocker sjunker under 3 mmol/l påverkar det mig enormt mycket. Då börjar jag darra, kallsvettas, blir yr och vinglar när jag går. Trots det är jag helt klar och vet alltid var jag kan få tag i mat för att höja mitt blodsocker igen. När man inte är mer utåtagerande än så vid en kraftig känning upplever jag att det kan vara svårt för min omgivning, de som inte har diabetes, att förstå vad som händer med mig när jag får en känning.
I timmar efteråt, ofta resten av dagen, brukar jag vara trött och känna mig lite låg. Jag tror att det hade varit mycket lättare för människor att förstå att strömbrytaren inte är helt påslagen efter ett sådant tillstånd om bara fler hade fått uppleva hur det känns i kroppen när man får en känning.
LÄS ÄVEN: En mage full av stickskador
Känning kontra lågt blodsocker
Vanliga, friska personer kan visserligen också få lågt blodsocker och känna sig lättirriterade och bli lite personlighetsförändrade eller göra dumma saker när de är hungriga. Med det sagt kommer deras bukspottskörtel dock att reglera insulinnivåerna så pass mycket att blodsockret sällan eller aldrig sjunker under 3,5 mmol/l. Jag minns väl hur den känslan var innan jag fick min diabetesdiagnos, eftersom jag även då hade lågt blodsocker ibland.
Med andra ord är det ganska stor skillnad på att ha ett lågt blodsocker på 3,5 mmol/l och att ha en kraftig känning med ett blodsocker på 2 mmol/l eller strax över. Eftersom jag har upplevt båda, kan jag skriva under på att skillnaden är som natt och dag. Och att det friska personer kallar lågt blodsocker kan multipliceras med oändligt många tusen när man har en känning.
LÄS ÄVEN: Fullständig hälsokontroll
Blodsockerfall
Det är inte så att jag önskar att andra ska uppleva smärta. Men jag brinner för ökad förståelse för hur tufft det faktiskt är att ha en kronisk sjukdom som diabetes. Jag kan fortfarande bli irriterad över att man tar så lätt på sjukdomen. Och jag saknar faktiskt ord för att beskriva hur trött jag är på att få kommentarer som: ”Jaja, det kunde ha varit värre”.
Att leva med svår hypoglykemi och känslan av nedsatt allmäntillstånd timmarna efteråt är en del av att leva med diabetes. Det är en del av utmaningen och smärtan. En del av det som kan ge oss som har diabetes ångest. Kronisk ångest över att få en känning i fel situation. Det finns liksom inga situationer som är ”rätt” att få en känning. Jag tror att alla friska personer skulle bli väldigt trötta och mentalt utmattade om de plötsligt skulle behöva gå runt och ständigt oroa sig för ett blodsockerfall.
LÄS ÄVEN: Det finns mycket hjälp och tröst att få i diabetescommunityn
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
