Som jag ser det kan ett bra liv med diabetes typ 1 kategoriseras i tre delar: acceptans av sjukdomen, kunskap om självbehandling och förståelse från det omgivande samhället.
I den här texten kommer jag att skriva lite om dessa tre teman och mina egna erfarenheter.
Acceptans av sjukdomen
Efter att man har fått diagnosen diabetes kan man ha svårt att acceptera detta, men det är något man även kan känna över livet med diabetes. Med acceptans menar jag att erkänna och acceptera att man har sjukdomen. Och att det inte finns något att göra åt det.
Eftersom hälften av dem som diagnostiseras med diabetes typ 1 är barn, är det förmodligen många som inte kan minnas ett liv utan sjukdomen[1]. För mig som fick diagnosen i vuxen ålder minns jag väl hur livet som frisk var, och hur det kändes att få sjukdomen. Jag hade tur och kunde acceptera sjukdomen ganska snabbt. Trots det var det många upp- och nergångar de första månaderna där jag kämpade med att acceptera sjukdomen. Under den här perioden frågade jag mig ofta varför just jag skulle drabbas, och jag kände att det var orättvist.
Det som hjälpte mig på vägen till att nå fullständig acceptans var främst en kombination av tre saker. För det första tänkte jag att det finns så många människor som drabbas av orättvisa sjukdomar, och många av dessa sjukdomar är mycket värre än min. Jag kan trots allt leva ett långt och bra liv med den här diagnosen. För det andra tänkte jag att jag redan är en rutinmänniska, och diabetesbehandlingen innebär i princip bara att man lägger till ett antal extra rutiner i vardagen. Det tredje och sista gäller nog för de flesta. Efter några månader hade jag skaffat mycket kunskap om behandling av sjukdomen, och min vardag hade blivit stabilare igen.
LÄS ÄVEN: Det tog ett år innan jag upptäckte att det är skillnad på insulintyperna
Kunskap om självbehandling
Att förstå hur insulinet påverkar kroppen och kunna koppla det till intaget av mat- och dryck är viktigt för att kunna leva med diabetes. Trots det finns det många nivåer av kunskap, och det är inte avgörande att man befinner sig på den högsta kunskapsnivån. Jag skulle ändå vilja påstå att ju bättre man vet hur kroppen, insulin, matintag och andra faktorer samverkar, desto lättare blir det att leva ett bra liv med diabetes.
Ett första steg är att lära sig mer om de olika typerna av insulin. Det finns både kort- och långtidsverkande insulin, som båda används av personer som har diabetes typ 1. Det finns dessutom flera olika typer av kort- och långtidsverkande insulin. Dessa kan ha olika egenskaper, som hur snabbt eller länge de verkar. Att experimentera med olika typer kan förbättra och förenkla självbehandlingen. Detta steg bör nog helst göras i samråd med diabetesläkaren.
Nästa steg är att skaffa sig kunskap om behandlingshjälpmedel. Till exempel kan insulin tillföras via penna eller pump, och blodsockret kan mätas via stick i fingret eller med en CGM (kontinuerlig glukosmätare). Utöver detta finns det dessutom en rad varianter av de olika hjälpmedlen. Tyvärr är det inte lika lätt att experimentera med hjälpmedel som med insulin. Det beror på att man måste ansöka många hjälpmedel via en diabetesläkare. Det kan ändå vara värt att sätta sig in i detta och eventuellt fråga diabetesläkaren om man kan ansöka om att få ny utrustning.
Bli bra på att räkna ut rätt mängd insulin
Steg tre är att lära sig hur många enheter insulin man behöver sätta för olika måltider. Din diabetesläkare, diabetessjuksköterska eller nutritionist kan hjälpa dig att räkna ut hur många mmol/L som ditt blodsocker sjunker med en enhet insulin. Detta kan användas för att räkna ut hur många enheter du behöver beroende på måltiden du ska äta.
Personligen tycker jag att du det sista tipset är tidskrävande och krångligt. Jag tror att det beror på att jag inte har orkat sätta mig in tillräckligt mycket i beräkningarna, och att som med allt annat i livet ger övning färdighet. Kanske att detta ska bli mitt nästa steg för att leva ett bra liv med diabetes?
LÄS ÄVEN: Kan känna mig otroligt trött av livet med diabetes
Förståelse från det omgivande samhället
Något jag hör och läser många berätta är om bristande förståelse från det omgivande samhället. Det kan vara människor som inte förstår skillnaden mellan diabetes typ 1 och 2, eller som kanske inte ens vet att det finns en skillnad. Det kan vara missförstånd om vilken mat man kan äta eller vad insulin är. Ett farligt missförstånd är att en person med diabetes typ 1 som är medvetslös behöver insulin, när de i själva verket (förmodligen) behöver socker.
Alla sådana missförstånd eller bristande förståelse kan kännas tröttsamma för oss med diabetes typ 1. Själv blir jag väldigt irriterad när folk antar att jag inte kan äta tårta, eller tror att mitt nuvarande blodsockervärde är det enda som påverkar hur jag mår.
Vägen till ökad förståelse från samhället är lång, men jag tror att vi alla kan göra en viktig skillnad. Personligen är jag väldigt öppen med att jag har diabetes. Och jag döljer inte att jag mäter blodsockret eller sätter insulin. Det leder ofta till att jag får frågor. Och de svarar jag gärna på! På så sätt delar jag med mig av kunskapen om sjukdomen till personer i min omgivning. Samtidigt som det känns bra att få känna sig som en expert.
Källa: [1] Norsk Helseinformatikk, Diabetes type 1
LÄS ÄVEN: Ska jag berätta för min arbetsgivare att jag har diabetes?
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
