Om det är något man snabbt blir varse efter att diagnostiserats med diabetes, så är det att det är nästintill omöjligt att inte få en känning då och då när man använder insulin.
Svängningar i blodsockret kommer det alltid att finnas. Och det är varken meningsfullt eller troligt att du kan förvänta dig att ha ett perfekt blodsocker i alla lägen. Parallellt med att jag fick min diabetesdiagnos utvecklade jag även ätstörningar. Något som har gjort mig mycket orolig för att få en känning utanför mina schemalagda måltider.
Ätstörningen ger mig väldigt dåligt samvete eftersom jag måste äta något som inte följer mina regler. Och en känning kommer naturligtvis tvinga mig att äta något som innehåller socker. I de perioder då mina ätstörningar dominerar min vardag som värst går jag runt med en konstant oro över att få en känning. Denna oro har gått så långt att det tar ifrån mig en hel del glädje i vardagen.
Tankar som mal
Först och främst lägger jag mycket tid på att grubbla på det här med känningar. Å ena sidan vill jag ha ett blodsocker som är så bra det bara går. Vilket innebär att jag måste ligga ganska lågt och därmed öka risken för att få en känning här och där. Å andra sidan skulle jag vilja ligga högt, för att slippa åka på några oplanerat låga blodsockervärden.
Jag vet dock att detta inte är bra vare sig för min diabetes eller min hälsa på lång sikt. Och jag är väldigt orolig för att utveckla senkomplikationer om blodsockret ligger högt en längre tid. Med andra ord går jag runt med motstridiga behandlingsmål som får tankarna att mala dygnet runt.
Rädsla för känningar
Vad jag än gör känner jag att det inte är tillräckligt bra. Det är en känsla som jag tror att många med diabetes kan känna igen sig i. Jag är rädd för konsekvenserna av allt jag gör. Jag är rädd att ett lågt blodsocker kommer att göra att jag måste äta så mycket mer att jag går upp i vikt (även om detta är ätstörningens tankar och inga rationella tankar rotade i verkligheten).
Samtidigt som jag är rädd att ett högt blodsocker (som gör att jag inte behöver oroa mig för att jag ska gå upp i vikt) ska leda till ytterligare hälsoproblem senare i livet. Allt resulterar i mycket dåligt samvete som förtar glädjen i vardagen och går ut över livskvaliteten.
LÄS ÄVEN: På dåliga dagar är det viktigt att komma ihåg de bra dagarna
Promenaderna inte längre desamma
Jag har alltid gillat att gå, och även om jag tränar mycket i utgångsläget, gillar jag att koppla av genom att gå på långa promenader med en podd eller musik i hörlurarna. Dessvärre är inte de här promenaderna sig lika när den kroniska rädslan för att drabbas av en känning är närvarande. Naturligtvis är den enklaste lösningen att bara ta med sig druvsocker eller andra snabba kolhydrater i fickan för att kunna fylla på om oturen och känningen skulle vara framme.
Men detta är något som min ätstörning vill undvika. Det extremt dålig samvete som jag får om jag måste stoppa i mig extra kolhydrater förstör på många sätt mitt mål med alla promenader jag går. Alla dessa dåliga tankar och känslor går utan tvekan ut över mitt mentala välbefinnande. Och som jag nämnde en känsla av att inte vara tillräckligt bra för sin diabetes.
Lågt blodsocker
Istället för att jag ska kunna promenera för att varva ner från vardagen och bara leva i nuet, går jag runt och stressar upp mig genom att hela tiden fundera på vad mitt blodsockervärde är. Jag har också plågat mig igenom en mängd promenader med lågt blodsocker för att jag inte har haft med mig något att äta. Jag har börjat promenera med värden som jag inte har några förutsättningar att kunna ligga kvar på länge.
Inget av valen jag gör är särskilt bra. Och jag skulle önska att jag kunde tänka på extra gram med kolhydrater som något jag gör för att mitt blodsocker och energinivåerna ska hålla sig stabila, istället för att se på allt som en potentiell fiende som kan göra att jag går upp i vikt. Eftersom jag är så aktiv, vet jag innerst inne att det är totalt ologiskt att jag har sådana irrationella tankar.
LÄS ÄVEN: Fyra tips att ta tillbaka makten över din kropp
Tala vänligt med dig själv och gör ditt bästa
Att styra sina tankar kan tyckas vara en enkel sak. Bara tänka på något annat än oron över att få en känning. Tyvärr är det mycket enklare sagt än gjort. Speciellt för oss som har eller har haft en psykisk sjukdom. Det är dock viktigt att försöka komma igång med några små steg, tala vänligt med sig själv och ta kontroll över tankarna som inte är rationella.
Ett exempel på detta är tankarna att mer kolhydrater vid en eventuell känning kommer att göra att jag går upp i vikt. Risken med att inte äta kolhydrater är mycket större, och det kan gå ut över både handlingar man gör när blodsockret är för lågt och hur hjärnan fungerar på längre sikt.
Det viktigaste är att man gör sitt bästa för att nå de blodsockermål man har satt upp. Och så måste vi alla bara jobba hårt med att acceptera att personer med diabetes har andra förutsättningar för sin hälsa än en person som inte har diabetes. Jag arbetar varje dag med att inte låta oron över att få en känning förta glädjen i min vardag. Utan snarare agera utifrån vilka behov min kropp har och göra det bästa av situationen.
LÄS MER: Senkomplikationer vid diabetes: Så minskar du risken
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
