Efter en lång och kämpig pandemi med mycket social distansering och lite fysisk kontakt med omvärlden så vågade jag resa till värmen igen. Det var med mycket blandade känslor. Rädslan att bli smittad fanns kvar.
Vi reste hursomhelst, jag och min familj. En fantastisk vecka väntade oss i Puerto Rico. Jag var väldigt positivt inställd eftersom jag fick en ny pump förra året som visade sig reglera mitt blodsocker riktigt bra. Så jag tänkte att det skulle vara en ”piece of cake” att resa utomlands med den här pumpen. Ja, eftersom mitt blodsocker höll sig så stabilt när det var varmt förra året.
Högt blodsocker
Problemet är att jag, sedan jag fått diabetes, upplever att mitt blodsocker blir högt när det är varmt. Lite som att blodsockret stiger i takt med att temperaturen stiger. Men som sagt, förra sommaren var det inte alls så.
Ett blodsocker som hatar värme
Väl framme i Puerto Rico, överlycklig över att känna solens varma strålar på huden igen. En fantastisk känsla…. Så länge det varade…Det var mycket varmt veckan vi var där. Det gillade inte mitt blodsocker.
En ond cirkel?
Mitt blodsocker var högt på dagen, bara för att sjunka igen på kvällen. En berg- och dalbana. Lönlöst att sätta extra insulin på dagen, och aktiviteter i värmen gör bara att blodsockret stiger ännu mer. Lite av en ond cirkel. En väldigt trist cirkel när man är på semester utomlands.
LÄS ÄVEN: En hektisk vardag med diabetes
Stor respekt
Jag har stor respekt för min diabetes när jag är utomlands. Jag är rädd att det ska gå så illa att jag behöver medicinsk hjälp. Det kanske är dumt att tänka så, men jag kan inte rå för det. Jag oroar mig för att behöva uppsöka ett sjukhus när jag är utomlands. Med ett främmande språk och där man kanske inte är lika bra på att hantera tekniken och utrustningen som vi har i Norge.
Människor reagerar olika
Jag hör ofta andra med diabetes säga att när det är varmt, då sjunker blodsockret och de behöver mindre insulin. Lite avundsjuk måste jag erkänna, fast jag vet inte riktigt på vad egentligen? Kanske är det för att om jag hade haft lågt blodsocker så inbillar jag mig att jag inte skulle ha varit lika rädd som om jag hade haft högt blodsocker…
LÄS ÄVEN: Det är OK att känna det som att man har gått in i väggen ibland!
Trots allt…
Jag hade i alla fall en riktigt fin semester. Jag kommer att åka igen även om det kostar en del. Samtidigt är det en utmaning för mig. Jag skulle egentligen önska att jag kunde ha vandrat, tränat lite och varit mer aktiv. Men min diabetes gillar inte det när det är varmt. Så vi håller oss stilla på dagarna, jag och min diabetes.
Mitt motto
Det funkar det också, eller gör det verkligen det? Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker. Men jag har insett att man måste ge och ta när man har diabetes. Det är inte allt som jag styr över eller kan påverka. Tråkigt? Bittert? Ja, ibland kanske, men samtidigt handlar det inte om hur jag har det, utan om hur jag tar det. Jag tänker ofta på det, samtidigt som jag slås av tanken: Kanske är det värre för dem i min omgivning att se de här utmaningarna?
LÄS ÄVEN: Besvärligt långtidsblodsocker
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
